Luciarapp och teckenspråk – så firades lucia på Öland
På Borgholms bibliotek var det tätt med besökare som stod och väntade i de nedsläckta lokalerna. Borgholms Kulturskola bjöd på luciatåg med sång. Det var Kulturskolans barnkör som höll traditionen vid liv.
Fjärdeklassarna på Färjestadens skola bjöd elever och personal på ett luciatåg som innehöll både traditionella luciasånger och lite mer nytänkande inslag.
– Vi har lagt till lite mer moderna saker i år, till exempel rapp, en Grinchen och lite andra nya figurer, förklarar musiklärare Johanna Beermann.
För att göra firandet inkluderande även för eleverna vid särskolan samt för dem som inte har svenska som modersmål tolkades alla sånger på teckenspråk av ett gäng elever som satt längst fram på scenkanten.
– Den här skolan är mångspråkig och vi vill att så stor del som möjligt av publiken ska förstå, säger Johanna Beermann.
Scenen fylldes av allt från tärnor till tomtar som både sjöng och spelade teater. Upplägget hade eleverna arbetat fram själva, och totalt blev det fyra konserter under torsdagen och fredagen.
– Det är kul men nervöst, säger fjärdeklassaren Ellen Sjölinger.
På omvårdnadsboendet Lindero i Mörbylånga möttes den äldre och yngre generationen över luciafirandet. De allra minsta barnen från avdelningen Sparven på förskolan Solvändan lussade tillsammans med sina pedagoger, vilket var mycket uppskattat bland de boende.
– Oja, det är ju en väldigt gammal tradition, ett ljus i adventsmörkret, säger Gun Öhrsvik.
– Det här fanns ju redan när vi var barn för 60–70 år sedan. Man minns tillbaka till sin egen barndom och vi blir påminda om att vi själva varit unga, säger Ella Olsson.
När barnen – som är mellan ett och två år gamla – kommer in i rummet lyssnar publiken förväntansfullt. Med hjälp av förskolepersonalen sjunger de låtar så som ”Blinka lilla stjärna”, ”Midnatt råder” och ”Tomtar, tomtar, tomtar”.
Birgitta Andersson och Sonja Påhlsson bor båda på Lindero, och de är mycket glada över att traditionen hålls vid liv.
– Ungdomarna friskar ju upp oss alla, säger Sonja Påhlsson.