Rubrik saknas

En av grundarna Claes Edenvind är tillbaka på Ottenby. Som så många gånger förr. Och ingen kan väl vara mer lämpad att hålla ett av de föredrag om stationens historia, som 60-årsjubileét firas med.

-Jag kom med som den yngsta i gänget, när projekteringen började och vid stationens byggande 1946. Bara 22 år. Men egentligen började det hela när ornitologen Gunnar Svärdson cyklade från Stockholm till Ottenby i slutet av 30-talet och undersökte möjligheterna för en station, berättar han. Fortfarande verksam biolog och som trots att han passerat 80 fortfarande forskar på flyttfåglarnas navigering.

Men sedan kom Hitler ivägen. Andra världskriget slog till med sin hänsynslösa förödelse och Ölands södra udde blev militärt område. När de stora elefanterna dansade blev drömmen om en fågelstation förpassad till framtiden. Men efter kriget kunde arbetet återupptas av Gunnar Svärdson och de andra och 1946 invigdes stationen.

Fast det är förstås minnen av fåglar som etsat sig fast djupast hos de mångåriga besökarna på Ottenby.

-Den mest sällsynta fågel jag fotograferat såg jag aldrig själv. Jag tog en bra bild på en flock vitkindade gäss. Men när jag lämnat in den till bildbyrån ringde de och sa att jag plåtat en rödhalsad gås mitt i flocken, utan att jag själv visste om det. Det är nog mitt främsta minne från Ottenby berättar naturfotografen Björn Eyvind från Karlskrona.

Men de riktiga högtidsveckorna för ornitologerna infaller egentligen under mitten av oktober, när de stora stråken med flyttfåglar beräknas passera på sin resa söderut. Här ser Claes Edelstam en oroväckande sidoinformation som fås av fågelforskningen.

-Förr kunde man nästan säkert säga att den stora flyttfågelsträcken på hösten kom under vecka 42. Fast det har blivit tidigare. Nu är det ofta vecka 41 som gäller. Klimatet blir varmare och det påverkar flyttfåglarna. Det är spännande forskningsmässigt sett, men framförallt mycket oroväckande avslutar han.