Niklas Andersson: ”Det ligger en grill-aura över ön”

För fjärde året arrangeras standup-kvällar på Stadsmuseets friluftsscen i Trädgårn i Borgholm. Tidigare i sommar har bland andra Johan Glans och Carl Stanley intagit scenen och i kväll är det Niklas Anderssons tur tillsammans med Jörgen Sjöberg. Niklas Andersson har varit på Öland en gång tidigare. Det var när han sommaren 1994 beslutade sig för att åka på en muckarresa med sin kompis – trots att de inte gjort lumpen.

– Vi rakade våra huvuden för att få lumpenkänslan och åkte till Öland. Vi köpte luftmadrasser och vattenpistoler och campade där. Det blev en fantastisk resa. Det var ju en väldigt speciell sommar med tanke på fotbolls-VM, berättar han.

Men när de senare skulle bege sig från ön uppstod problem eftersom bilen inte startade.

– Först fattade vi ingenting men det visade sig att batteriet var helt urladdat. Vi hade ju spelat musik från den hela helgen, säger Niklas Andersson och skrattar.

Men trots att det är ett tag sedan han var här har han ändå en bild av ön.

– Böda camping ligger på Öland va? Jag tänker att det ligger som en grill-aura över ön. Grillförbudet förra sommaren måste ha varit ett trauma. All överbliven flintastek hade nog kunnat bli till en ö till. Vänta, det ska jag nog göra något på. Jag tänker även att Öland har mycket proffsturister. Har man haft semesterställe på Öland har man haft det i 30 år och säljer det inte, säger han.

Men innan han ska gå upp på scenen ska han läsa på ännu mer om platsen han är på. Hur mycket som blir spontant beror på kvällen.

– I bland är det hälften. Det beror på vad man får från publiken och vad det är för omgivningar, säger han.

Niklas Andersson minns känslan första gången han körde standup inför publik.

– Det var en tävling som kallades GT-skrattet precis utanför mitt kontor. Jag mådde så illa man kan må och ändå överleva. Jag hade tyckt det gick bra bara jag överlevt men det slutade med att jag vann tävlingen, säger han.

Varför ställde du upp?

– Jag ville se om jag vågade och kunde få andra att skratta. I ett kompisgäng kan de flesta få någon att skratta, men utmaningen är att få de som du inte har någon relation till att skratta.

Niklas Andersson är även aktuell med sin egen föreställning Medelmåttan från Hisingen.

– Jag är inte ett dugg bättre än någon annan och inte ett dugg sämre heller, säger han.

Men nu har han inte kört standup på nästan en månad och känner sig ringrostig.

– Man får komma till standupen med rimliga förväntningar. För någon vecka sedan var ju Johan Glans på Trädgårn, men han är ju Sveriges roligaste, så bra kommer det inte att bli, skriv gärna det.

Nu är du väldigt svensk?

– Jamen, det är ju så, svarar Niklas Andersson på bred göteborgska och skrattar.

Och det gör han mycket under intervjun. Skrattar. Niklas Andersson är kanske sinnebilden av en go' och gla' Göteborgare.

– En snäll dialekt tror jag faktiskt hjälper lite. Jag tror att göteborgskan är positivt förknippad. Likadant värmländska. Man litar på värmlänningar. Men det kan också ligga en i fatet. Om en stockholmare kommer till Göteborg måste de bevisa lite innan göteborgarna släpper in personen i hjärtat, säger han.

Om ölänningarna släpper in honom i hjärtat återstår att se, men han tror inte att publiken här skiljer sig åt mot någon annan.

– Jag tror de är som folk är i allmänhet, bra folk. Är det kul så skrattar de och är det inte kul så skrattar de inte. Sedan får jag tänka på att det kanske inte bara är ölänningar heller utan turister. Amen vet du vad, jag var faktiskt i Kalmar för två år sedan med Badjävlar kom jag på nu. Då kan jag inte köra de skämten.

Återanvänder du mycket skämt?

– Det ska man vara ärlig och säga att man gör till viss del, men man kör inte samma saker år ut och år in. Framför allt inte när man varit där innan. Sedan finns det saker som folk vill höra igen och det händer att de ber mig köra sådant jag kört i teve, säger han.

Får man skämta om allting?

– Ja, det får man, men man behöver inte göra det. Allt blir inte per automatik roligt. Jag vill inte att folk ska få ont i magen.

I stället är Niklas Anderssons mål med standupen att publiken efter föreställningen ska må bra.

– Amen vet du vad. Man ska ha haft kul. Jag vill inte läxa upp någon om hur de ska rösta, eller att de ska sopsortera och inte flyga. Jag skiter i vad andra folk gör. Mitt mål är att man har blivit tagen ur livet en stund och glömt att man ska boka tvätt och sådant. Man ska gå därifrån med en skön och glad känsla.