Vågorna skvalpar mot kallbadhuset i Borgholm. Den kalla vinden biter i kinderna och trots jacka och mössa är det kyligt. Det är ingenting som hejdar de hängivna vinterbadarna Anna Erici och Monica Erlandsson som glatt hoppar ner i det iskalla vattnet. De har tagit sin hobby till en ny nivå och kombinerar vinterbad med poesi. De är ett par av de sex finalister som tävlade i vakpoesi i Skellefteå den 11 februari.

– Vi gjorde det som en kul grej, men jag trodde ju aldrig att det skulle ta oss till Skellefteå, säger Anna Erici.

Vakpoesi är en tävling där deltagarna får skriva och framföra en dikt under 30 sekunder i en vak i Skellefteälven. Tävlingen sker i samband med invigningen av vintersimmet, där deltagare tävlar i de olika simsätten i en 25 meters bassäng i Skellefteälven. Juryn som bestämmer vinnaren bedömer dem utefter tre kriterier, utstyrseln, hur dikten framförs och hur dikten speglar glädje, mörker och kyla. Det är alltså inte bara att stå i en vak och läsa en dikt. Flera komponenter är viktiga för att vinna tävlingen.

– Förra året skickade vi in varsitt bidrag, då kom Anna också till final. Men i år bestämde vi oss för att göra det tillsammans. Det har inte varit några som tävlat i par innan, säger Monica Erlandsson.

Monica Erlandsson började vinterbada under en stressig period i livet och kände att det fick henna att må bättre. Hon fick med sig sin frusna vän Anna Erici som provade och fastnade.

– Att duscha kallt är vidrigt, men att bada kallt är något helt annat, säger Monica Erlandsson.

– Det tillför verkligen någonting till mitt liv. När kroppen säger till dig att gå upp ska man ta bort den känslan och då fylls kroppen av en härlig energi istället, säger Anna Erici.

Det var en svåger uppe i Umeå som tipsade Monica Erlandsson om tävlingen förra året. Hon fick snabbt med sig Anna Erici och det var startskottet för de nuvarande isvakspoeterna.

– Vi har skrivit dikten tillsammans och den speglar verkligen hur kallbadet ger oss glädje trots mörkret och kylan, säger Anna Erici.

De förberedde sig med att bada flera gånger i veckan och framföra dikten. De berättar att de fokuserade så mycket på dikten att de knappt frös när de kom upp ur vattnet.

– Vi gillar när kylan omsluter kroppen och man blir kallare och kallare. Det ska man inte slarva bort, säger Monica Erlandsson.

– Kylan gör så man fylls av kraft och glädje och man blir pigg som en mört. Vi fryser mer när vi går hit med jackor och mössor på än vad vi gör när vi kommer upp från vattnet, säger Anna Erici.

Vakpoesin har gjort att de haft något att jobba för och se fram emot under de sista pandemimånaderna. De berättar att arbetet har skänkt dem mycket glädje och skratt.

Varför tror ni att ni kom till finalen?

– Vi tror att de tycker att dikten speglar temat bra men också att vi är exotiska som kommer från söder. De kanske undrar vad som händer om man stoppar två ölänningar i Skellefteälven, säger Anna Erici och Monica Erlandsson och skrattar.

Vad gör ni om ni vinner?

– Det skulle vara en riktig ära. Vi öppnar nog en flaska champagne, säger Anna Erici.

Anna Erici och Monica Erlandsson berättar att det var fantastiska dagar uppe i Luleå och att de har fått ett minne för livet men att det även är skönt att vara hemma och kunna pusta ut efter alla intryck.

– Vi vann inte utan det gjorde en tjej från Luleå. Men det gjorde inte så mycket vi har träffat många härliga människor från alla världens hörn som delar samma intresse som oss. Det har varit så kul, säger Anna Erici.

Uppe i Luleå blev de peppade och anmälde sig till 25 meter frisim i den kalla Skellefteälven.

– Vi bara sveptes med och det var en otrolig upplevelse att vara med och simma också, säger Anna Erici.

Kommer ni ställa upp nästa år igen?

– Absolut vi kommer skicka in ett bidrag till vakpoesin men vi hoppas även kunna få ihop ett stafettlag till simningen också, säger Anna Erici.