De lokala sketcherna var bäst
Revyn 20-årsjubilerar och premiären lockade förstås många politiker. De flesta var förstås från Mörbylånga kommun. Men Borgholms nya kommunalråd Lisbet Lennartsson hade kommit till premiären. Hon behövde dock inte oroa sig. Mörbylångas kommunalråd Saga Sigvardsson (c) kom med nöjd min i laxrosa siden och nyfärgat hår. Huvudkonkurrenten om kommunalrådsposten, Anna Hedh (s) var inte alls nervös.
- Det kan inte bli värre än i verkligheten, sa hon.
Fast maken Roger var desto nervösare för vad revygänget skulle ta sig för med familjen politik.
Ja, där var de väl inte riktigt vassa nog. Det var ett ganska skrikigt nummer och textskrivarna hade glömt bort nästan halva familjen - jämställdhetsminister Margareta Winberg, Kjell E:s son och vänsterpartistkollega Mikael Winberg och påläggskalven Linus Hedh som redan hunnit skriva många inlagor till kommunen.
Alla gjorde ett bra jobb
Men annars måste man väl säga att de elva på scenen gjorde ett mycket bra jobb. De skäms inte för att vara lokala amatör-revyartister. De lokala sketcherna är förresten oftast bäst. Och även om ett par nummer var lite långa och lite sega, fick de bra gensvar och publiken skrattade ibland så att de nästan skrek.
Bäst är nog nästan i alla fall dekoren. Fonden med Kalmarsund XX är både snygg och fyndig. Och övrig rekvisita håller också hög klass. Liksom kostymerna (myggan är helt suverän) och musikerna.
Biljettpojke överraskade
Mest överraskande (fast helt följdriktigt) var kanske att Göran OT Dahlberg var först in på scen, som sig själv som biljettpojke på Kalmarsundsfärjan. Väl sminkad och rätt nervös gjorde han ett bra inledningsjobb.
Man ska kanske inte utnämna någon som bäst. Men Jonas Rydeberg måste ändå få en egen rad. Han har både tajming och inlevelse.
Måste också få nämna sketchen Dumma Taube med Eva Fransson och Jonas Rydeberg, Sporthallarna med Silja Danielsson och Jocke Sandberg och Ölandssmak med Eva Fransson, Jonas Rydeberg och Silja Danielsson. Och så alla Elvis-imitationer.
Efter tre timmars revy blev stående ovationer, förstås. Vad annars?