"Vi flydde ett krig och så kommer det här"

På torget i Husby Centrum bjuder torghandlarna på bitar av vattenmelon i försommarsolen men idyllen störs av att ridande poliser patrullerar. Någonting är inte som det brukar. I gränden intill torget har en liten matta rullats ut och några ljus fladdrar i vinden. Detta är dödsplatsen för 30-åringen som på måndagen sköts ihjäl på öppen gata av två män i 20-årsåldern.

– Jag satt med min lillasyster här på grillen och åt mat när jag såg allt genom fönstret. Klockan var 15.30, berättar 22-årige Ahmad Alhamad, som jobbar på kolgrillen på torget.

Tillsammans med sin pappa och sina två bröder driver han kolgrillsrestaurangen som öppnades så sent som i mars i år, men som redan har fått stamkunder.

– Det brukar vara lugnt på torget och man pratar med alla grannar. Och så var det i går också tills jag bara såg två män på mopeder utanför fönstret och en tog fram en pistol och sköt på en kille på cykel bara några meter bort. Det var ju barn som sprang omkring här mitt i skottlossningen och det blev total kaos, säger Ahmad Alhamad.

Mannen fördes till sjukhus men avled av sina skador. Polisen har gripit två personer som är anhållna misstänkta för mord.

Ahmad Alhamad berättar hur människor som varit runt omkring skottlossningen kom inspringande i restaurangen för att söka skydd och tvätta ansiktet efter att ha fått något som liknade tårgas i ögonen.

Alhamad går tredje året på gymnasiet och jobbar extra inom familjeföretaget. Familjen flydde från kriget i Syren i slutet av 2015 och är bosatta i Akalla. Måndagens dödliga skjutning som dessutom följdes upp av ytterligare en dödsskjutning bara några kilometer bort i Hjulsta senare på kvällen, gjorde att det kändes tungt att gå till jobbet i dag.

– Jag har tappat lusten med allt. Jag orkar inte med livet mer. Vi flydde ett krig och så kommer det här nu. Det är som att våldet följer efter mig. I framtiden vill jag flytta härifrån. Jag ska utbilda mig så att jag kan flytta till en liten stad. Till Linköping eller Umeå, säger Ahmad Alhamad.

På torget intill de ridande poliserna står Martin Marmgren, gruppchef för områdespolisgruppen i Järva. Han är på plats på torget, tillsammans med krisstödjare och fritidspersonal för att svara på de boendes frågor och skapa trygghet efter det dramatiska dygnet.

– Vi har ju haft en del problem med skjutningar i det här området, men det här är grovt och chockerande även för att vara här. Det var ju precis framför en skola och barnen var ju upprörda så vi var på skolan och pratade med dem i morse, säger Martin Marmgren.

Han vill inte göra några kopplingar mellan de båda skjutningarna i Hjulsta och Husby, eftersom det råder sekretess under förundersökningen. Och han kan heller inte dra en linje mellan dessa båda dåd och mordet i Hjällbo i Göteborg i söndags då en 45-årig man sköts till döds, eller till knivmordet på en 27-årig man vid Fridhemsplan i Stockholm i fredags kväll.

– Vi har ett problem med grov kriminalitet i kriminella miljöer ja, men det var inte så att vi gick och väntade på att det här skulle hända. Och när sånt här händer växlar vi upp och vi har omdisponerat resurser från andra delar inom polisen för spaning, kontroller och för att vara närvarande på gatorna men det är inte som att vi kan trolla fram fler poliser, säger Martin Marmgren.

I slutet av mars sade rikspolischef Anders Thornberg till TT det fanns ett fönster för mindre gängkriminalitet nu efter att många av ledarna för de kriminella nätverken hade frihetsberövats.

TT: Finns det en koppling mellan oron på gatorna och de som kommer underifrån och vill ta över de här ledarnas positioner?

– Nej det tror jag inte. Generellt är det bra när ledare spärras in, då blir det färre konflikter. Men det kan fortfarande ligga gamla konflikter kvar som bubblar upp när man minst anar det, så det går aldrig att vara helt säker, säger Martin Marmgren.

Ett gäng ungdomar står i en klunga runt en kvinna i rosa jacka. Ingen av dem vill svara på frågor om skjutningen. Men kvinnan vill. Hon heter Sussie Johansson och är enhetschef för fritidsverksamheten i Rinkeby-Kista. Hon är en del av den trygghetsskapande verksamhet som har organiserats efter morden.

– Jag samtalar med barn och föräldrar för folk är oroliga nu. Det enda jag kan göra är att försöka bidra genom att jobba förebyggande mot våld med barn och unga. Men det är ju inte första gången som någon skjuts till döds och det kryper så nära, så jag vet ärligt talat inte hur man ska vara trygg, säger Sussie Johansson.