”Som att kasta sig in i ett kamikaze-projekt”
Det är en skakande berättelse som spelas in för radioteatern. Runt sängen står inspelningsteamet, som kommit till Kalmar för att med hjälp av två skådespelare från Byteatern spela in minipjäser på olika platser i stan, bland annat i sovrummet hemma hos Martin Ellborg. Han spelar en ung man i Argentina på hans artonårsdag. Kvinnan med födelsedagsbrickan spelas av Sara Glaser.
Pjäsen de spelar bygger på verkligheten. Den 26 juni 1978 föder en argentinsk kvinna, Estela Barnes, ett barn i fängelse. Därefter mördas hon av den argentinska militären, som kidnappar barnet för att förhindra att det växer upp till revolutionär. I pjäsen har en av militärerna och hans hustru tagit hand om den mördade kvinnans barn.
Det är knäpptyst i rummet medan inspelningen pågår. Endast skådespelarnas röster hörs. Då, mitt under inspelningen ringer telefonen hemma hos Ellborgs. Scenen måste tas om, förstås.
I pausen ger Augustin Erba från radioteatern skådespelarna regi.
– Sara, du är förtvivlad. Du håller på att förlora din son, nu när han får reda på sanningen om sin riktiga mamma.
– Och Martin, du måste prassla mer med plastpåsen, när du packar upp din födelsedagspresent.
Det blir fyra omtagningar innan regissören är nöjd. Sedan packar teamet snabbt ihop mikrofoner och annan inspelningsapparatur. Det är dags att dra vidare till nästa plats.
På två dagar ska elva minipjäser spelas in, bland annat på länssjukhuset, länsmuseet, Byteatern, radio Kalmar, Ölands folkhögskola och i en bil på Stensö. Pjäserna ingår i radioteaterns projekt Världshistorien.
– Det här är det största projekt radioteatern har gjort, berättar Augustin Erba, regissör, projektledare och huvudförfattare till pjäserna.
Idén är Stina Oscarsons. Hon har arbetat på Byteatern och är numera chef för radioteatern. Hennes tanke är att radioteatern med hjälp av landets alla regionteatrar ska spela in 365 pjäser från olika platser runt om i landet. Varje pjäs är på cirka fem minuter och ska sändas varje dag, en pjäs per dag, under hela nästa år.
Alla pjäserna är dokumentära. De handlar om verkliga händelser, om människor som kämpat, ofta under livshot, för mänskliga rättigheter runt om i världen.
– I vår tid, när yttrandefriheten blir trängd, människors frihet inskränks och svenska journalister tillfångatas är dessa frågor viktigare än någonsin. De människor som pjäserna handlar om har riskerat livet för att vi ska kunna säga och skriva vad vi vill, något som är grunden för vår mänskliga existens, säger Augustin Erba.
För Byteaterns båda skådespelare har det varit två intensiva dagar.
– Det har varit som att kasta sig in i ett kamikazeprojekt. Men samtidigt oerhört spännande, säger Martin Ellborg.
Sara Glaser instämmer.
– Det är kul att göra nya saker, även om det är svårt. Och det här är ett jättebra projekt i Raoul Wallenbergs anda som uppmärksammar vad människor gör världen över för att livet ska bli bättre för oss alla.
