"Smutsig" mens skapar vardagskrångel

Josefin Persdotter, doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet har undersökt hur mens, symboliskt och konkret, uppfattas som smutsigt och vilka effekter det får.

Den konkreta smutsen kan vara kladd och lukt som upplevs kanske främst av den som själv menstruerar, men kan ändå uppta mycket tid och energi.

– Folk tänker oerhört mycket på sin lukt, det kom fram i flera intervjuer och enkätsvar. Det var personer som sade att de tänker på det 100 procent av tiden när de har mens.

Men det kan också vara socialt – att andra tycker att det är äckligt. Josefin Persdotter ser att industrin som tillhandahåller mensskydd har stor del i att mens uppfattas som smutsigt.

– Det är väldigt tydligt och explicit formulerat som smutsigt av hygienindustrin. I en parfymerad binda framträder mensen som mer illaluktande än vad den skulle ha gjort annars. Där är teknologin verkligen med och skapar en smutsighet.

– Utifrån min sociologiska analys har jag tittat på när mens framträder som smutsigt och försökt se hur mycket som faktiskt är smuts och hur mycket som snarare är social eller kulturell smuts – och jag vill mena att det är oerhört tjockt lager av social smuts.

Josefin Persdotter utgår från teorin om "matter out of place" – att vad som helst kan vara smuts om det är på fel ställe.

– Ett par skor är inte smutsiga om de står på hallgolvet, men blir det om de står på köksbordet. Ett hårstrå är inte smuts i håret, men i soppan.

Det blir väldigt tydligt när hon tittat närmare på rutinerna kring menskoppar.

– Menskoppen framstår som väldigt smutsig om den ska tvättas i köket. Många tycker att det är obehagligt om den ska kokas i samma kärl som man använder till pasta eller diskas i diskmaskinen.

Josefin Persdotters förhoppning är att få i gång en dialog. Hon tror att tystnaden, eller skammen, kring mens, gjort att man inte identifierat praktiska konkreta problem i vardagen utan att det blivit upp till var och en att lösa dem.

Trots att hon varit engagerad i frågor kring mens i över 15 år upptäckte Josefin Persdotter saker som förvånade henne när hon gjorde intervjuer, små grejer folk gjorde i vardagen för att dölja att de har mens. En sådan sak var att många, när det inte finns någon papperskorg på toaletten, rullar ihop sitt mensskydd och lägger det i fickan eller väskan.

För Josefin Persdotter säger det något om hur tabubelagt mens fortfarande är och hur mycket tid många lägger på att dölja att de har mens.

– Det är en ganska stark markering, tänker jag. Jag trodde ändå att vuxna människor skulle vara förbi punkten att det är jobbigt att slänga en hoprullad hygienprodukt i en gemensam soppåse.

– Det borde ta några sekunder att slänga sin binda. Men nu går man kanske runt med den i timtal. Den kan börja lukta och då finns det i huvudet hela tiden – och vad gör det med en, vilken typ av energi ockuperas i den menstruerande kroppen? Helt i onödan.

Några exempel på hur man tekniskt skulle kunna underlätta vardagen för de som har mens kan vara att se över materialvalen i toaletter och badrum så att det blir lättare att städa och att se till att det är enkelt att göra sig av med använda mensskydd.

En annan viktig förändring skulle vara själva mensskydden.

– Mer effektiva mensskydd som framför allt gör att man luktar mindre och är bättre på att stoppa läckage.

För Josefin Persdotter som beskriver sig själv som mensaktivist känns det lite bakvänt att propagera för skydd som gör mensen mer diskret.

– Men man måste göra två saker samtidigt – å ena sidan försöka förändra attityder och å andra sidan försöka göra vardagen enklare. Man kan inte ha den dubbla bördan att försöka hemlighålla sin mens och ha en kringliggande miljö som inte hjälper en.