Skuldsatt Sri Lanka beroende av Kina

Sri Lanka, med 22 miljoner invånare, kämpar med den värsta finansiella krisen sedan landet blev självständigt. I april tog den utländska valutareserven slut, och återbetalningen av en skuld på 51 miljarder USA-dollar till Kina, Japan och flera andra länder har stoppats.

Läget för Sri Lanka är extremt, men kan bli ett varnande exempel för tiotals andra fattiga länder som skrivit på för Kinas jättelika infrastrukturprojekt "Nya Sidenvägen", eller som det kallas på engelska Belt and Road Initiative (BRI), enligt kritiker.

Asien behöver satsa ofantliga 1,7 biljoner dollar (16 600 miljarder kronor) årligen i infrastruktur för fortsatt ekonomisk tillväxt, enligt Asiatiska utvecklingsbanken. Men kritikerna i bland annat Sri Lanka anser att Kina-ledda projekt kostar för mycket, eller ger för lite för pengarna.

Oppositionen anklagar regeringen för att ha satsat på orealistiska projekt, som inte kan bära sina egna kostnader.

– Utländska lån har finansierat huvudvägar, flygplatser och konferenshallar i djungeln, som inte ger något tillbaka i utländsk valuta. Nu har vi inte de dollar som krävs för att betala tillbaka lånen, säger parlamentarikern Kabim Hashim.

Ett exempel som framhålls är den av Kina byggda hamnen i Hambantota vid Indiska oceanen. Hamnen, som ligger i tidigare premiärminister Mahinda Rajapaksas hemstad, sades kunna avlasta hamnen i Colombo, men har inte burit sig ekonomiskt.

Frågan löstes genom att ett kinesiskt bolag gick in med ett arrendeavtal på 99 år för en hyra på 1,1 miljarder dollar, inklusive mark för ett industriområde. Med pengarna kunde Sri Lanka betala tillbaka skulden till Kina, men regeringen har kritiserats för att tillåta främmande makt att kontrollera mark i landet.

Den ekonomiska krisen har lett till anklagelser om att Kina utnyttjat en skuldfälla för att få inflytande i Sri Lanka.

– De visste att vi inte har möjlighet att betala tillbaka, säger parlamentarikern Wijeyadasa Rajapaksa och fortsätter:

– Vi måste övertala Kina om att avskriva åtminstone en del av skulden. Vanliga fattiga människor som saknar ett mål mat om dagen, betalar nu skulden.

Bland Sri Lankas kreditgivare kommer Kina på tredje plats, efter Japan och Asiatiska utvecklingsbanken. Omkring 10 procent av skulden är till Kina – men Xi Jinpings regering har stora möjligheter att stoppa en överenskommelse om skuldnedskrivningar och hålla kvar Sri Lanka i skuldfällan.

Samtidigt som Kina lovat mer pengar i nödlån till Sri Lanka, har landet i samtal med Internationella valutafonden (IMF) ryggat inför en gemensam uppgörelse om skuldnedskrivningar. Att gå med på en skuldnedskrivning skulle krocka med Pekings erbjudande om lån, sade Kinas ambassadör Qi Zhenhong i april.

Kinesisk oro för att också andra länder som lånat miljardbelopp till infrastrukturprojekt ska kräva skuldnedskrivning, kan ligga bakom.

– Om Kina ger efter för Sri Lanka, kommer det att behöva ge efter för andra låntagare. De vill inte hamna i den sitsen, säger Weerakoon Wijewardena, tidigare vice chef för Sri Lankas riksbank.

Går inte Kina med på skuldnedskrivningar, kan diskussionerna med IMF avbrytas och vägen för Sri Lankas finansiella tillfrisknande försvåras, befarar Aditi Mittal som är ekonom på konsultföretaget Verisk Maplecroft. IMF har oftast som krav att samtliga långivare är överens.

Även om Kina säger nej, är det svårt för Sri Lanka att göra sig av med beroendet av landet som är dess största långivare och investerare, enligt riksbankschefen Nandalal Weerasinghe.

– Sri Lanka är inte i positionen att kunna säga nej, säger han.

Många av länderna i infrastrukturprojektet får lite eller ingen ickestatlig finansiering till satsningarna, då riskerna för investeringar bedöms vara för stora.

I vissa länder har projekt lett till mindre kriser: Malaysia har stoppat ett planerat järnvägsbygge 2019 då det ansågs för dyrt. Thailand har omförhandlat en höghastighetsjärnväg efter protester om att alltför lite av arbetet lades ut på thailändska företag, och i Kenya har lastbilsförare protesterat efter skattehöjningar på grund av ett kinesiskt järnvägsbygge.

Kina har dock visat viss förhandlingsvilja och omförhandlade bland annat ett lån med Egypten 2018. Resultatet är lägre årliga amorteringar, men i gengäld måste Egypten betala ränta i ytterligare 20 år då lånet förlängts.

Kinesiska myndigheter själva kallar infrastrukturprojekten för affärsmöjligheter, inte bistånd. De flesta av lånen har affärsmässiga villkor och detaljer hålls ofta hemliga.