GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kalmar har chansen - Kulturhuvudstad 2014

Patric Moreau och Anders Mildner har undersökt fenomenet med Europas kulturhuvudstäder - och upptäckt att det är fullt möjligt för mindre orter att både ro iland projektet och kamma hem en stor mängd stödpengar.
Ända sedan andra världskrigets slut har Europa gång på gång satsat pengar på projekt som knyter samman kontinentens länder.
Nyheter • Publicerad 15 oktober 2002

Ett tidigt exempel är melodifestivalen, som blev en återkommande gala tack vare Tysklands vilja att för en gångs skull göra trevliga saker med sina grannar.

När EG:s kulturministrar träffades den 13 juni 1985 präglades hela världen fortfarande av kalla kriget. Europa var delat.

Tanken som ministrarna diskuterade under mötet var därmed också ofrånkomlig: efter att EG under lång tid försökt ena den ekonomiska och politiska makten inom Europa, skulle man nu också försöka använda sig av kulturen. Man bestämde att ett Kulturhuvudstadsår skulle instiftas.

En rättighetsfråga

Varje år skulle en ort få äran att visa upp stadens, regionens eller landets kultur för grannarna. Den ursprungliga beslutstexten hymlar dock inte om målet - meningen var att "vårda tanken på den europeiska integrationen", samtidigt som turistintäkterna och invånarnas stolthet över sin region skulle öka.

Efter en rad framgångsrika arrangemang började dock kulturhuvudstadsåret ses som en rättighetsfråga. EU:s medlemsstater hade mycket att vinna på att få agera värdland och 1999 ändrades därför beslutsordningen. Tiden då länderna kandiderade med enskilda orter var förbi och ett roterande system infördes, där samtliga medlemmar skulle få chansen.

I dag är turordningen bestämd ända fram till 2019. Men det är upp till varje land att själv välja ort. Alltså ligger fältet öppet för samtliga svenska kommuner. Sverige ska nämligen vara värdland 2014.

Omfattande lobbykampanj

Och kulturdepartementet har ännu ingen uppfattning i frågan:

- Vi har inte diskuterat detta ännu, säger Tomas Lindman på kulturdepartementet.

- Vi får väl titta på erfarenheter från andra länder. Om det är flera städer som vill arrangera antar jag att kulturdepartementet får avgöra vem som får det.

De städer som arrangerat huvudstadsåret har ofta drivit en omfattande lobbykampanj. Belgiska Brügge, som delar detta år med Spanska Salamanca, startade till exempel sin kampanj redan 1995.

Valet av de båda städerna är ett tecken på att det inte längre enbart är stora metropoler som kan arrangera kulturhuvudstadsåret. Tendensen är faktiskt att det är de små städerna som blir kulturhuvudstäder. Alltså är det fullt möjligt för mindre orter i Sverige att satsa på en kampanj - om man startar nu, vill säga.

Sponsorpengar och stöd från EU

Vad är då vinsterna för en ort som arrangerar?

Ja, på senare tid har kulturhuvudstadsåret inneburit att städer fått en chans att genomföra omfattande restaurationer. Kulturarrangemangen kan finansieras med sponsorpengar från näringslivet och med stöd från EU - men när allas blickar riktas mot en enskild ort talar erfarenheten för att värdlandet (från nationellt och regionalt håll) skjuter till stora belopp för att se till så att staden också ser tjusig ut.

EU-bidragen varierar starkt, Brügge säger sig till exempel endast ha tagit emot 500 000 euro för sitt år. De stora intäkterna för arrangören kommer i stället från publikintäkter och en ökad turism, som i många fall - dock inte alla - håller i sig flera år efter huvudstadsåret.

- Det var väldigt lite pengar som kom från EU, och det som kom kom först när allt var över. Staten gick in med pengar, men dessvärre inte så mycket som vi hade hoppats på. Staten valde ju att satsa kulturhuvudstadspengarna på projekt på landsorten, och därmed kom inte pengarna oss tillgodo, säger Beate Sydhoff, som var chef för Stockholm kulturhuvudstad 1998.

- Jag vill minnas att den totala budgeten låg någonstans mellan 400-500 miljoner, och då stod privata sponsorer för nästan 150 miljoner.

Turismen ökade

Vilka var då Stockholms förtjänster?

- Att vi fick upp intresset internationellt för svenska kulturinstitutioner, säger Beate Sydhoff.

- Turismen ökade och med det besökstatistiken på våra museer. Jag skulle vilja säga att vi fick en helt ny typ av turism till Stockholm, kulturturism och detta var vi faktiskt ganska oförberedda på. I stället för att åka till Paris eller London, kom de kulturintresserade turisterna plötsligt till Stockholm.

Faktum är att Stockholm fick 20 miljoner över. Pengarna hamnade i en stiftelse som fick i uppdrag att hjälpa några av de nya institutioner som växte upp i samband med kulturhuvudstadsåret, som till exempel Tensta Konsthall och Kurdiska Biblioteket.

De svenska orter som vill ha huvudstadsåret 2014 har alltså tolv år på sig. Men redan nu ligger både Umeå och Lund i startgroparna. Striden har inletts.

Flera följdeffekter

Fast frågan är lite känslig. Umeås avgående kulturchef Inger Edebro Sikström är mycket förtegen och vill överhuvudtaget inte använda ordet "kulturhuvudstad". Edebro Siktröm pratar

i stället om att man konsekvent jobbar med att förstärka Umeås kulturprofil. Kulturnämndens ordförande, Marie-Louise Rönnmark, är betydligt mer rakt på sak när man frågar henne om Umeå vill bli kulturhuvudstad:

- Det stämmer! Det är något som vi arbetar systematiskt med och som sporrar oss att bli bättre. Vi har bland annat besökt tidigare kulturhuvudstäder och även kontaktat folk i Bryssel.

Vilka vinster räknar då Umeå med att få?

- Ett kulturhuvudstadsår resulterar självklart i en massa följdeffekter, och detta har vi också tittat på i andra kulturhuvudstäder, säger Marie-Louise Rönnmark.

PATRIC MOREAU

ANDERS MILDNER

I morgon: En närmare presentation av de två kulturhuvudstäderna Brügge i Belgen och Salamanca i Spanien.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.