Jakob Hellman når inte fram

Det börjar som ett misslyckat raggningsförsök, som om klockan varit kvart i tre fastän det inte ens är midnatt. Allt blir bara så fel. Det handlar om textrader som jag har eld om du vill ha fast det har varit rökförbud på krogen i snart tio år. Det handlar också om att sjunga om Ellos-kataloger fastän vi numera shoppar på Tradera. Men framför allt handlar det om en publik som förfestat på bredden och tvären så till den milda grad att den inte har en rimlig chans att ta någorlunda del av det som händer på scenen.

Jakob Hellman går på strax efter klockan elva vilket är alldels för sent, eller är det kanske för tidigt ändå? De flesta i lokalen är i varje fall betydligt mer intresserade av att sitta kvar och konversera i de bekvämt stoppade fåtöljerna än att lyssna på musiken. Där står mannen som gjort vad som många anser vara den bästa svenska skivan någonsin och ingen bryr sig. Det är en minst sagt märklig upplevelse.

Större delen av konserten avverkar Jakob Hellman ensam med sin elgitarr. Han kämpar på för att nå fram. Han ber flera gånger om uppmärksamhet utan nämnvärd framgång, vilket också i princip är det enda mellansnacket. Lite bättre blir det när han får sällskap på scen av sin fru Karolina Svensson som bidrar med finstämd sång. Men snart är han solo igen och visst klappas det händer åt de gamla 1980-talshitsen men de nya låtarna når helt enkelt inte fram,

Någon ropar efter Vara vänner, det bara det att han just spelat den låten, en annan ber om Vackert väder, men den är också redan avverkad. Det blir pinsamt.

Ungefär halvvägs in i spelningen är det ändå ett gäng som vågar sig närmare scenen, men inte primärt för artistens skull utan snarare för att ta kort med mobilen gärna på varandra.

Jakob Hellman spelar Tårarna. Då kommer vad som verkar vara ett fullt ölglas flygande genom luften. Två ordningsvakter får rycka in för att få ut en alltför berusad man ur lokalen. Nu har det blivit jättepinsamt.

I en intervju somras sa Jakob Hellman något om att han vill ge allt innan det är för sent att ge allt.

Därför, Jakob Hellman, hoppas jag att du får klart den där uppföljaren snart så att din publik får en bättre chans att lära sig alla låtarna och så hoppas jag att du tar med dig din fru och ett riktigt bra band och drar på en maffig turné. Både du och dina låtar är värda det. För det var väl inte det här du menade med att ge allt?