Elevassistent – stor yrkesgrupp med oklar roll

Slutsatsen dras i en forskningsöversikt som gjorts vid Linköpings universitet. Syftet var att belysa en vanlig resurs vars roll och effekt inte är given.

– Vi vet väldigt lite om gruppen elevassistenter och hur de uppfattas av elever och lärare här. Det är heller inte utvärderat i Sverige vilken påverkan elevassistenterna har på undervisningen, säger postdoktor Henrik Lindqvist, rapportens huvudförfattare.

Ändå utgör elevassistenterna en stor grupp i skolan. Omkring 20 000 personer jobbar som elevassistent, främst åt elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism. Men det finns inga formella kompetenskrav eller arbetsbeskrivningar för yrkesgruppen, som till stor del består av unga människor.

– Intentionen är god. Och det finns absolut många som jobbar i den här funktionen på ett bra sätt, men man måste också flagga för att det finns vissa risker med deras roll, säger Henrik Lindqvist.

Han syftar på det han och hans kolleger inriktat sig på i översikten, nämligen när elevassistenterna ges en fri roll och får ta pedagogiska beslut – utan att ha lärarens kompetens. Risken finns att läraren förlitar sig på assistenten, när eleven i själva verket kanske får missvisande eller felaktiga förklaringar. Det finns också en risk för att assistenten ger de rätta svaren, bara för att eleven ska bli klar i tid.

Däremot kan elevassistenter ha en positiv roll när de stöttar eleverna i ett fastställt undervisningsprogram och har fått utbildning för detta. Och lärare skattar elevassistenternas insats positivt, på så sätt att det blir bättre arbetsro.

– Men om ambitionen är att arbeta med elevernas sociala färdigheter tror jag att man behöver en mer uttalad strategi, så att eleverna får hjälp att hitta andra sätt att agera i situationer som utmanar dem. Det är jag inte så säker på att man gör. I skolan är det i stället ganska vanligt att elevassistenterna får reagera i efterhand, men inte arbeta proaktivt, säger Henrik Lindqvist.

Han tillstår att rapporten kan läsas som en kritik mot elevassistenterna, men betonar att det inte är så den ska tolkas. Problemet ligger på en mer övergripande nivå.

– Elevassistenten är ju en specialpedagogisk åtgärd som någon tänkt är rimlig. Målet är inte att elevassistenterna ska försvinna som grupp, utan att deras arbete ska bli bättre belyst och att de får andra metoder när de arbetar. Då måste någon först och främst ta reda på vad som är gynnsamt, säger han.

Anki Sandberg, Riksförbundet Attentions ordförande, är inte förvånad över de problem forskningsöversikten pekar på.

– Har elevassistenten fått utbildning för uppgiften och får arbetsledning kan det vara en väldigt bra resurs. De kan inte minst hjälpa till utanför det pedagogiska lärandet, med sociala koder och relationer. Men det är inte ovanligt att en elevassistent lämnas ensam med att stötta en elev i dess lärande. Det känns orättvist, eftersom en fungerande skolgång för en elev med funktionsnedsättning oftast kräver ett helhetsgrepp av skolledning, pedagoger och elevhälsan, säger hon.

Attention, som är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, har länge kämpat för att lärarna ska få mer utbildning på området. Nu är detta på gång – nya examensmål i lärarutbildningen träder i kraft nästa år.

– Men framför allt har vi slagits för att specialpedagogiska insatser ska sättas in tidigt, redan på lågstadiet. Då behöver problemen inte bli så stora, säger Anki Sandberg.