De har fått se mer skolteater i år
Nyligen fick han och hans klass i 5 b på Vasaskolan se föreställningen Hannah & Hanna som teatergruppen Robinson Crusoe och Fredags vänner visade i Stensöskolans samlingssal i Kalmar. Pjäsen har ett aktuellt och angeläget budskap och handlar om hur främlingsfientlighet kan förvandlas till vänskap, när två sextonåriga tjejer, Hanna från Karlskrona och Hannah från Kosovo, möts och blir vänner.
Efter föreställningen fick kultursidan hjälp med recensionen av Adam och ett par av hans klasskompisar, Jacob Dittmer och Rebecca Ådén.
Jacob: Det var en bra pjäs, och lärorik. Jag lärde mig saker om invandrarna som jag inte visste förut.
Adam: Man fattar bättre hur invandrarna har det.
Jacob: Och så var det spännande.
Rebecca: Mycket bra musik.
Adam: De hade gjort allt så levande.
Rebecca: Men slutet var konstigt, de fick ju inte vara tillsammans.
Adam: Det var sorgligt. (Nästan så han fick en tår i ögat) Men jag försökte hålla mig.
Ingen av dem brukar gå på teater.
– Man märker inte när det är teater nånstans, säger Rebecca.
Men de tycker det är kul med teater, säger de.
– Ibland är det roligare att se det som är live än att gå på bio, säger Adam.
Deras klasslärare Karin Berggren är glad över att eleverna har fått se så mycket teater i år.
– Vi har det ju bra på det sättet att vi slipper åka buss med eleverna. Vi kan cykla hit från skolan, säger hon. Då blir det ju lite billigare.
I år har åtminstone grundskoleeleverna i Kalmar kommun fått se mer skolteater än vanligt. Alla barn och ungdomar från förskolan och till och med sexan har sett minst en föreställning.
Skolorna i Kalmar satsar i snitt 65 kronor per barn och år på kultur. Monika Lundgren på barn- och ungdomsförvaltningen tycker att det är tillräckigt.
– Det räcker till ganska mycket, säger hon. Man behöver ju inte köpa in proffessionell teater varje gång. Man kan också ta med barnen på skolbio och göra besök på utställningar.
Adam Christersson och hans kompisar på Vasaskolan fick se pjäsen om Hannah & Hanna i Stensöskolans samlingssal, där de yttre förutsättningarna för att skapa en magisk föreställning är någorlunda bra. Men oftast är skolteatern fortfarande hänvisad till gympasalar eller liknande lokaler, som inte alls är anpassade till teater.
Länets vikarierande barnteaterkonsulent, Ulla Tylén Harling, tycker det är tråkigt.
– Jag har mött så många eldsjälar i våra skolor som vill ha ut mer teater. Men det är inte alltid det går på grund av dåliga lokaler. Ofta finns det bara en gymnastiksal som kanske inte ens går att mörklägga. Det skapar onödiga slitningar mellan idrottslärarna och skolans kulturombud.
Som barnteaterkonsulent har Ulla Tylén Harling en vision: Att det ska finnas en ordentlig teaterlokal i varje kommun.
Hon hoppas också på en något mer spännande repertoar.
– Det görs väldigt mycket barn- och ungdomsteater som är bra. Men det finns en tendens till att föreställningarna blir lite väl anpassliga med allt billigare och enklare produktioner. En del föreställningar klarar det, men ibland undrar man vart det teatrala tog vägen.
Mycket handlar förstås om pengar. Många kommuner och regioner har dragit ner på anslagen till barn- och ungdomsteater. I Kalmar län har anslagen minskat med 40 procent de senaste åren.
Nästa år lär Rebecca, Jacob och Adam på Vasaskolan inte få se så mycket teater.
– Nej, då satsar kalmarskolorna troligen mer på skolbio och musik, tror Monika Lundgren.
Faktaruta:
Bara hälften av länets skolelever fick se skolteater förra året. Nästa år väntas det bli ännu färre, eftersom Mörbylånga kommun, som tidigare varit den kommun som satsat mest på barn- och ungdomstkultur dragit in anslagen till skolkultur i nästa års budget.
På gymnasiet fick endast var tionde elev se skolteater förra året.
300 skolteaterföreställningar visades i länet ifjol. Antalet gäller föreställningar som förmedlades av länets barnteaterkonsulent.
Var man bor och vilken skola man går i spelar stor roll för hur mycket teater man får se i skolan. En del kommuner och skolor satsar mer, andra betydligt mindre.
