Annons

Jan Stenqvist: Bitter kamp följdes av seger för den lilla människan

Konflikten kring kraftledningen skulle lite slarvigt kunna beskrivas som Davids kamp mot Goliat. Svenska kraftnät får klä sig rollen som den storvuxne och skoningslösa kämpen. Men det var David som vann striden.
Jan StenqvistSkicka e-post
Nybro • Publicerad 10 september 2019 • Uppdaterad 20 september 2019
Jan Stenqvist
Detta är en personligt skriven text i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jan Stenqvist, reporter.
Jan Stenqvist, reporter.

Hösten 2014 hölls ett informationsmöte i stadshussalen i Stora hotellet i Nybro. Salen fylldes med markägare, politiker från flera kommuner i Kalmar län och företrädare för Södra och LRF som då hade börjat formera sig kring den gemensamma ståndpunkten att de hellre såg en markkabel med likström än en luftburen ledning med växelström.

På mötet deltog också en stab från Svenska kraftnät med dess högsta chef i spetsen - dåvarande generaldirektören Mikael Odenberg. Han satte ner foten på ett närmast övertydligt sätt:

Annons

– Likströmslösningen finns i vår värld inte på kartan. Likström löser inte det vi vill uppnå - nämligen ett kraftfullare stamnät. Om någon vill överklaga och krångla till den här processen - fine with me.

Där och då inleddes en bitter strid som pågått fram till nu.

Den nära 20 mil långa kraftledningen mellan Ekhyddan utanför Oskarshamn till Hemsjö i Blekinge, via Nybro, var förvisso ingen hastigt uppkommen eller illa genomtänkt idé. Sjökabelförbindelsen NordBalt knyter samman Sverige med den europeiska elmarknaden, och med en ökad elöverföring i sydostregionen var det också nödvändigt att förstärka stamnätet.

Markägarna, kommunerna, LRF och Södra hade inga invändningar mot just det argumentet – däremot om hur kraftledningen var tänkt att byggas. En luftledning genom skog- och jordbruksmark skulle sammantaget ta stora arealer i anspråk då nya ledningsgator måste röjas. Statens kompenserande ersättning för detta ansågs dessutom vara usel.

Konflikten som pågått sedan dess har flera bottnar än att enbart handla om en kraftledning. Den handlar om stadens relation till landsbygden, men också om den starkes maktutövande över den lilla människan.

I många fall kan det se ut som om den svagares kamp är fåfäng och utsiktslös, men ibland kan faktiskt det oväntade inträffa.

Sydostregionen mobiliserade. Information och fakta samlades in, experter anlitades för att bringa reda i modern elöverföringsteknik, samhällsekonomiska konsekvensanalyser genomfördes. Samtidigt slarvade Svenska kraftnät med samråd och utredningar. Uppgifter om naturvärden och elektromagnetisk strålning var ofullständiga eller förbisågs. Svenska kraftnät förmådde heller inte bevisa att växelström i luftledning är den bästa och enda tänkbara tekniken.

Kanske hade det också betydelse för Svenska kraftnät att markkabel är rejält mycket dyrare att bygga än luftledning. Det senare var dock inget som Energimarknadsinspektionen lade någon vikt vid.

Hur som helst – sydostregionens uthålliga motstånd fällde till slut avgörandet i detta beslut som beskrivs som en delseger. Om det blir överklagan får regeringen avgöra frågan.

Annons
Annons
Annons
Annons