80-åring med minnen från Kongo
På torsdagen fyllde han 80 år och i den gamla disponentvillan i Gadderås var det öppet hus och fullt pådrag. Gäster hade kommit och gått hela dagen. Arne Calmerman flyttade till samhället för 14 år sedan och några svårigheter att komma in i traktens gemenskap har det inte varit. Bland annat har han engagerat sig i samhällsföreningen och kyrkan.
- Alla här är intresserade av sin bygd. Jag har bara hjälpt till. Folk frågar varför jag inte flyttade hem till Kalmar där jag växt upp i stället men då säger jag till dem att det har blåst på mig i nitton år i Kalmar. Jag vill bo i en skog där det inte blåser på mig, säger Arne Calmerman.
Starka känslor
Efter ungdomstiden i Kalmar sökte sig han sig till flygvapnet. Mitt under brinnande krig. Han blev antagen och fick lära sig att flyga militärflygplan. 1945 blev han fänrik. Under utbildningen lärde han känna bland andra piloten på den DC-3:a som sköts ned öster om Gotska sandön av ett sovjetiskt jaktplan den 13 juni 1952 i samband med ett spaningsuppdrag.
- Jag var med och letade efter den. Jag flög i fyra timmar. Havet delades upp i rutor där vi sökte efter oljefläckar.
Beskedet om försvinnandet av planet väckte starka känslor. Samtidigt var olyckor i det militära inte ovanligt.
- Material och väderleksrapporter och sådant var mer otillförlitligt. En del tog många risker. Det var stora förlustsiffror trots att det var fredstid. Väldigt många av mina kamrater omkom.
Den trevligaste perioden i yrkeslivet var den när propellerflygplan användes. De flögs på lägre höjd och färgerna på jorden sprakade. Allt var tydligt. Den modernaste modellen som Arne Calmerman flög var Lansen. Han pensionerades som major.
FN-tjänst i Kongo
Men det hände spännande saker innan dess. Första halvåret 1961 tog han tjänst i FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo.
- Det var alldeles fantastiskt att få komma till Afrika och i synnerhet Centralafrika. Det talades om den svarta kontinenten. Och jag minns när vi flög in med en DC 4:a på 3 000 meters höjd. När man flyger över Europa gnistrar alla städerna som smycken i natten. När vi kom till Afrika blev det svart. Men tittade man noga kunde man se röda fläckar där nere. Det var lägereldarna i byarna. Jag fick en stark känsla av mystik.
Hövdingar ville lifta
I Kongo blev de praktiska arbetsuppgifterna ungefär som hemma. Spaningsflyg och transportflyg. Ibland skulle hövdingar som ville mäkla fred få lift. Det var på flera håll svårt att ta sig fram på annat sätt än i luften. Och landet var något av en tummelplats. Bland annat fanns där främlingslegionärer. Han minns särskilt en.
- Jag satt på en bar och en bit bort satt en man, en britt. Han hojtade till mig. "There is milk in the bar", det finns mjölk i baren. Jag tittade på honom och han såg inte ut som någon som drack mjölk över huvud taget. Så upprepade han "There is milk in the bar". Då såg han att jag var frågande och förtydligade "half milk, half whiskey, wonderful".
Arne Calmerman delade inte uppfattningen att mjölk och whiskey var särskilt underbart att blanda och avstod från att pröva.
Några månader efter att han kom hem till Sverige sköts det plan där dåvarande generalsekreterare för FN, Dag Hammarskiöld färdades ned när det flög över området.
Senare fick de FN-trupper som tjänstgjort i Kongo Nobels fredspris. Anders Calmerman har ett diplom i gömmorna.
- På sätt och vis har jag ju fått fredspriset, säger han och skrattar.
Det är långt från Afrika till Gadderås. Men det är ganska mörkt på den lilla vägen dit också. Ljusen tindrar i disponentvillan. Födelsedagsfirandet går mot sitt slut.
- Jag har inte tänkt på åldrandet. Jo, en gång, när jag var i Kalmar för att rekognosera efter en restaurang för att ha en jubileumsmiddag med mina studentkamrater. Är den ny, frågade jag biträdet. Nej, den har funnits i 20 år svarade hon. 20 år, tänkte jag, som gick omkring i stan på 1940-talet.
