En dröm på dåliga vägar
Så började man bygga framhjulsdrivna bilar och man profilerade sig på kombibilar bland annat genom att köra banracing med en kombi. Trots att bilarna tillverkades i ett land som någon gång varje vinter lamslås av snön tvekade Volvo när det gällde fyrhjulsdriften.
Slutligen gav man efter för trycket och hoppade på trenden med fyrhjulsdrivna standardbilar enligt den tidens koncept med viscodifferentialer som slirskydd. Den fyrhjulsdrivna V70:n blev snabbt populär bland tjäns-tebilsåkare och hästfolk men var den egentligen riktigt fyrhjulsdriven? Många som försökte ta sig igenom en snödriva eller dra loss ett släp på en lerig skogsväg ställde sig den frågan. Viscodiffarna var akilleshälen. De klarade inte av att få ner kraften i backen men mitt i bedrövelsen dök ett annat svenskt företag upp och erbjöd en lösning hämtad från rallyvärlden. Något som kallades Haldex-diffar ersatte visco-diffarna och plötsligt var man marknadsledare i fyrhjulsdrift.
Fyrhjulsdriften sattes på R-modellerna, vanliga V70:n och semi-SUV:en V70 XC. Jag valde att provköra den senare med dieselmotor till vår kombiserie. Det går inte att blunda för att Volvo har en lång tradition när det gäller just kombibilar och just den här modellen har blivit något av drömlösningen för de som måste ut i trafiken oavsett väder. Tjänstebilsåkare, polis, brandkår och så vidare. Tyngden, markfrigången, utrymmena och den relativa bränslesnålheten, 0,82-0,90 l/mil under min provkörning, gjorde den till en trygg pålitlig arbetshäst. Jag har svårt att tänka mig ett bättre alternativ om jag skall köra långt i en av vinterns snöstormar.
Den jämförelse som ligger närmast till hands är Audi Allroad som är byggd enligt samma semi-SUV-koncept men jag har kört den nya Audi A6 Avant med sexcylindrig dieselmotor. En motor som är starkare, tystare och modernare än Volvo-motorn. Audins inredning går mer åt det polerat lyxiga medan Volvons har en tuffare stil med kraftigare sömmar i dörrar och säten, rejält handtag mellan stolarna och den luftigare miljön i framsätet. Båda har utmärkt instrumentering.
Audin är en dröm för snabba långresor på motorväg med fyrhjulsdriften som ger bra trygghet om underlaget blir dåligt medan Volvon är en dröm på dåliga vägar. Den känns både trygg och stabil på riktigt ojämna vägar men lite i mjukaste laget om man ägnar sig åt Autobahnkörning. Själva känslan av en bekväm bruks-Volvo och en snabb lyx-Audi finns även i lastutrymmet där Volvon känns oömmare och mer lättlastad men Audin mer elegant. Enda invändningen är det höga lastgolvet i XC 70.
Sidobackspeglarna är marknadens i särklass bästa och strålkastarna tillhör den definitiva toppklassen men oj vad jag saknar Audins motor. Nu har Volvo fått nya starkare motorer men det handlar fortfarande om femcylindriga diton.
Placerar jag in XC 70:n i Volvo-familjen så känns bilen helt färdig, inga detaljmissar men många små praktiska lösningar som exempelvis infästningen av bältena fram som gör att de följer med förarens längd eller det tredelade baksätet, extrautrustning som mycket enkelt fälls till ett plant golv. Storebror XC 90 känns både överviktig och sävlig om man jämför de båda.
