Annons

”Det värsta var att min farmor tog så illa vid sig”

Resan till Australien blev inte som Johan Adolfsson hade tänkt sig. Efter landningen stoppades han av tullen och plötsligt befann han sig i häktet med hot om ett långvarigt fängelsestraff vilande över sig.
Mönsterås • Publicerad 15 december 2003
Hemma igen efter en omtumlande tid i Australien. Johan Adolfsson här tillsammans med en av sina Gabonhuggormar, som har världens längsta gifttänder. FOTO: ANDERS JOHANSSONFoto: 

I Australien är Blomstermålabon Johan Adolfsson numera känd som "Snakeman", ormmannen. Den dagen då han häktades misstänkt för att ha försökt smuggla in fyra kungskobror och fyra smaragdboaormar i landet skapade han stora rubriker och enorm uppmärksamhet både i press och tv.

Efter två månader i häkte och fängelse är han tillbaka hemma i Blomstermåla. Det har varit en omtumlande tid som har satt sina spår.

Annons

- Det värsta av allt var att min farmor tog så illa vid sig.

Men trots allt har det ändå varit en nyttig upplevelse, menar Johan Adolfsson.

- Man får se det lite som en vändpunkt. Man har fått tänka igenom precis allt när man har suttit inlåst. Och man lär sig att uppskatta de små sakerna i livet, säger han.

Åtta ormar i byxorna

Det hela började när Johan Adolfsson fick en beställning från en ormsamlare i Australien. I september flög han dit med åtta ormar gömda innanför byxbenen. Varje orm låg nedstoppad i en strumpa som han fäste runt benet. De största ormarna var upp till en meter långa. Men pösiga byxor gjorde det möjligt att gömma dem.

Den här typen av ormar är förbjudna att föra in i Australien.

- Men jag visste inte hur pass hårda regler de hade. Det var en ganska ny lag.

I tullen fattade man misstankar och ormarna upptäcktes. I media har det sagts att fyra av ormarna var döda vid det laget, men det stämmer inte hävdar Johan Adolfsson.

- Jag är helt övertygad om att de levde när de tog dem ifrån mig. Om en orm dör så känner man det direkt, säger han och menar att det var tullpersonalens ovarsamma hantering som gjorde att de dog.

Om han hade vetat att det fanns risk för att ormarna skulle dö hade han inte gjort det han gjorde.

Annons

- De kan bli lite stressade, men annars ska det inte vara någon fara. En 22 timmar lång flygresa ska inte vara något problem.

Det var inte stora pengar han skulle tjäna på att sälja ormarna i Australien. Det skulle bara vara tillräckligt för att täcka åtta dagars semester i landet. Nu blev det ingen semester och inte några åtta dagar heller, utan två månader bakom lås och bom. Han fick inte se något av landet utan transporterades direkt från fängelset till flygplatsen. Något inresetillstånd till Australien kommer han inte att kunna få de närmaste sju åren.

Sex personer i ett rum

Men det kunde ha slutat värre.

- Första kvällen fick jag ett papper där det stod att om jag blev befunnen skyldig skulle jag få tio års fängelse. Då var man inte så tuff. Men de hade glömt att skriva att det var maxstraffet.

Häktet och fängelset i Australien beskriver han som medeltida. Upp till sex personer kunde sitta i ett betongrum med en toalett i ena hörnet utan något som helst insynsskydd. Vakterna gav ett kallt bemötande.

- De räknade in oss som djur. Men jag kan förstå att de var på det sättet. Annars hade de nog inte klarat av att ha det jobbet. Man vande sig faktiskt snabbt vid förhållandena där.

Blomstermåla är en liten ort och när det blev känt vad Johan Adolfsson hade råkat ut för spred sig snabbt uppgifter om att hans egna ormar hemma hade lämnats vind för våg. Till slut gick en miljöinspektör ut i media och talade om att så inte var fallet, och det är han tacksam för.

- Jag har en polare som tog hand om allting. Han tog hand om ormarna och skötte alla kontakter med utrikesdepartementet och allt annat.

För tre veckor sedan kom Johan Adolfsson hem igen. Tiden i Australien känns redan både avlägsen och nästan lite overklig.

Annons

Bara fyra ormar hemma

Nu koncentrerar han sig på sina egna ormar och ormavel. Som mest har han haft ett 30-tal, men just nu är det bara fyra. Det är bland annat två Gabonhuggormar, som inte är några kelgrisar. Gaboner har världens längsta gifttänder.

- De är fruktansvärt giftiga och kopiöst starka. Jag är inte intresserad av att sitta och gulla med dem. Men de fascinerar mig.

Åsa Borefur
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons