Wallenberg är bästa ägaren för Saab
Förre försvarsminister och nuvarande ordföranden i riksdagens försvarsutskott, Peter Hultqvist (S) upprepar nu sitt budskap från i höstas om att den svenska staten bör gå in som ägare i försvarskoncernen Saab.
Nu tydliggörs också motivet. Hultqvist menar dels att försvarsindustrin står inför en större strukturomvandling där företag köper varandra och dels att ett generationsskifte väntar i familjen Wallenberg. Både Saabs ordförande, Marcus Wallenberg och storägaren Investors, Jacob Wallenberg, närmar sig pension.
Visst är Sverige unikt som idag har en privatägd försvarsindustri. Därmed avviker Sverige från normen. Vanligen är försvarsindustrin helt eller delvis kontrollerad av staten. Därmed är staten både beställare och ägare. Separationen mellan rollerna är inte okomplicerad. Det är och ska vara staten som fattar beslut om vilka andra stater som får köpa svenska vapen. Samarbetet mellan Försvarets Materielverk (FMV) och ett bolag som Saab är också långtgående.
Men med facit i hand är det uppenbart att svensk industri präglats av omvandlingsförmåga och att den lyckats att pressa priserna.
Hultqvists argument om att ett generationsskifte i Wallenbergfamiljen skulle påverka Saab till den grad att bolaget måste skyddas av staten måste ställas mot det faktum att Saab ägts av familjen sedan 1937.
Det ansiktslösa ägandet på börsen är stort. Det är pensionsbolag och fonder som är huvudägare i många biolag. Så icke alltså i Saab. Maktbolaget Investor kontrollerar tillsammans med Wallenbergs familjestiftelser 48 procent av rösterna. Det är tecken på stabilitet.
”En annan fråga är om staten verkligen skulle ses som en trovärdig ägare.”
En annan fråga är om staten verkligen skulle ses som en trovärdig ägare. Peter Hultqvist understryker i dag förtjänstfullt både försvarsindustrins betydelse och vikten av utökat stöd till Ukraina, i form av Gripenplan. Dessa bör i så fall också ersättas av nya plan från Saab.
Det lät annorlunda för några år sedan från den då rödgröna regeringen. Försvarsexporten motarbetades och Försvarsexportmyndigheten lades ned. Hur hade en möjlig ägarstyrning av Saab sett ut med en regering där Miljöpartiet hade inflytande? Eller under åren då också Vänsterpartiet hade rollen som stödparti till den socialdemokratiska regeringen?
En inte alltför djärv spekulation är att frågor som direkt hade berört bolaget – bolagsordning, styrelserepresentation – hade omfattats av politiska förhandlingar vid exempelvis en regeringsbildning. En sådan ägare hade Saab inte mått bra av.
