Visst är kärnkraften en EU-fråga
Kan kärnkraftens väl och ve bli lika viktig i Europaparlamentsvalet som den tidvis varit i den svenska politiska debatten? Om inte annat kan det åtminstone vara en fråga som svenska väljare tar med i sina avvägningar inför valdagen.
I den sista Eurobarometern innan EP-valet skiljer sig svenskar rätt markant från EU-medborgarna i stort. I hela EU är det folkhälsan och arbetet mot socialt utanförskap som prioriteras högst, med ekonomi och försvar på delad tredjeplats – även om man i och för sig ser energifrågor som en av de frågor EU behöver prioritera i framtiden. Men för svenskarna är det i stället klimatförändringarna, kampen mot terrorism och brottslighet, samt demokratifrågor som sätts högst.
Den förstnämnda har en uppenbar koppling till frågan om kärnkraften, vilken som EU- kommissionens ordförande Ursula von der Leyen (EPP) nyligen påpekat är viktig att bevara som en billig och effektiv källa till ren el.
Om kärnkraften inte är någon topprioriterad fråga bland europeiska väljare så har den ändå haft, och fortsätter ha, en laddning inom EU. Det tvistades länge om huruvida kärnkraften skulle klassas som hållbar eller ej. Och oenigheten är fortsatt stor om vilken roll kärnkraften ska ha i framtiden.
”I EU är Socialdemokraternas omsvängning som bortblåst.”
Så även bland svenska europaparlamentariker, intressant nog. Moderaterna har ett intressant förslag om att medel från EU:s klimatfonder bör kunna investeras i bygget av ny kärnkraft, på ett liknande sett som redan sker med vindkraft. Med tanke på kärnkraftens effektivitet och klimatnytta är det värt att överväga. Varför gynna en klimatsmart teknik men inte en annan?
Mer tveksam är i sådana fall Liberalernas idé att ge kommissionen vetorätt för att kunna stoppa länder som vill lägga ned kärnkraft. Där kan man tala om överstatlighet och maktkoncentration.
Om Socialdemokraterna påstår sig ha gjort en omsvängning i kärnkraftsfrågan på hemmaplan så är det inte direkt något som märks av i Bryssel. I EU är Socialdemokraternas omsvängning som bortblåst. Där har partiet till exempel röstat emot klassningen av kärnkraft som hållbar, och partiets toppkandidat Heléne Fritzon motsätter sig överhuvudtaget att EU ska finansiera ny kärnkraft. Så även Miljöpartiet som inte tycker att kärnkraftens utbyggnad är en EU-fråga.
Säg det till EU:s fäder. Ett av EU:s tidiga fördrag var Euratom-fördraget av år 1958, vilket upprättade den Europeiska atomenergigemenskapen. Och medan de andra europeiska gemenskaperna har upphört – i och med att de ersattes av EU – så existerar Euratom fortsatt inom unionens ramar.
Och Euratom existerar explicit för att bland annat, som det heter i artikel 1 i fördraget, ”skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna.” Kärnkraftens utbyggnad har alltså egentligen varit ett mål för det europeiska samarbetet ända sedan dess barndom.
Så visst är det en bra fråga för EP-valet. Låt inte kärnkraftskritikerna komma undan med undanflykterna.
