Vinst med rockad
Det var en mycket personlig Jimmy Loord som på måndagen berättade varför han lämnar riksdagen efter en kort sejour i Stockholm. Han talade om missade luciaavslutningar, utvecklingssamtal och dansuppvisningar med sina fyra barn. Om hur uppdraget är omöjligt att förena med föräldraskapet.
Det är ord att reflektera över för den som tror att toppolitiker äter med silversked av den räkmacka som de seglar fram i tillvaron på. Riksdagsledamöter är hårt konkurrensutsatta. Den som inte tar uppdraget på fullaste allvar utmanas internt av någon parti”vän” i nästa nomineringsval. Och för dem som bor utanför Mälardalsregionen handlar uppgiften inte bara om att sitta på länsbänken utan också timmar på försenade tåg och på trånga flyg.
Nu genomförs en lokal KD-rockad som båda lär vara nöjda med. Gudrun Brunegård som är regionråd och var andranamn på riksdagslistan tar över Loords uppdrag medan han tar över hennes. Loord är också ledamot i regionfullmäktige.
Det är vanligen en ordning som egentligen borde undvikas. Det har riktats kritik från internationella organ mot att svenska riksdagsledamöter som ju är lagstiftare också har uppdrag på kommunal nivå. Här finns för övrigt en anledning att fullmäktigemöten i Sverige i kommuner ofta äger rum på måndagar. Riksdagsledamöterna som ska jobba hemma i valkretsen kunde då också vara valbara kommunalt. Maktdelning var inte en särskilt tungt vägande princip då.
Samtidigt har Loord ett mandat som folkvald också i regionen vilket är en fördel - tunga rådsposter som hämtas utanför fullmäktigegrupperna är i ärlighetens namn mer demokratiskt problematiskt även om det formellt sett är helt korrekt.
Gudrun Brunegård lämnar den region där partiet gjorde sitt nationellt sett näst bästa landstingsval 2018 med 10,34 procent av rösterna. Bara i Region Jönköping nådde partiet högre. Partiet fick tre procentenheter högre stöd i regionen än i riksdagen, vilket är en anmärkningsvärd prestation eftersom Kristdemokraterna på andra håll i landet går bättre in riksdagsval än i landstings- och kommunval. När partiet centralt fokuserade på ”KD-Kalmar-frågor” som sjukvård och LSS kom också de politiska framgångarna i valrörelsen - som sedan har fortsatt i opinionsmätningarna.
Det blir intressant att se följderna av skiftet i regionpolitiken som ju baseras på en slags regional motsvarighet till Januariöverenskommelsen exklusive Miljöpartiet.
Före valet var framstod vänskapen mellan de fyra allianspartierna som god. Efter valet blev tidigare politiska vänner motståndare. Gudrun Brunegård förblev i opposition när Christer Jonsson (C) som allianspartiet givit rollen som oppositionsledare valde att ingå i den S-ledda majoriteten tillsammans med Liberalernas Pierre Edström.
Den typen av majoritetskonstellationer tenderar att bli långvariga. Kristdemokraterna och Moderaterna i regionen står inför samma problem som partivännerna på det nationella planet. Hur bedriver man en oppositionspolitik mot majoriteten som inte är så tuff att allt framtida samarbete med Centern och Liberalerna utesluts? Att efter år av gemensamt arbete på fullmäktigemöten och i landstingshusets korridorer opponera på tidigare allianskamrater är å andra sidan gissningsvis heller inte det enklaste, även om Gudrun Brunegård tillsammans med Malins Sjölander (M) tog alla tillfällen att protestera mot nedläggningen av intensivvården i Oskarshamn.
Med Jimmy Loord till regionen får därför den M/KD-allians som finns i regionen en nystart. Allianserfarenheten finns hos honom men i väljarnas ögon kommer en friare aktör in i regionpolitiken samtidigt som partiet även fortsättningsvis representeras av en företrädare med ”KD-Kalmar län-värderingarna” i riksdagen.
