Vilseledande om elpriserna
Det är en återkommande företeelse i den svenska energipolitiska debatten att försöka fula ut kärnkraften med påpekanden om att den skulle vara så dyr. Senast i raden var statsminister Magdalena Andersson (S).
I detta valårs första partiledardebatt som sändes i TV4 under måndagskvällen ville statsministern spela ned kärnkraftens betydelse, med udden riktad mot vad hon kallade ”entusiastiska kärnkraftskramare”, genom att hänvisa till Frankrike som både har väl utbyggd kärnkraft och har haft höga elpriser under vintern. Ergo: Det är ingen poäng att förlita sig på kärnkraften.
Hon är ingalunda ensam om att påstå dylikt. Även andra partiföreträdare och debattörer har tidigare resonerat på liknande sätt.
Men det är ett vilseledande resonemang. Den etablerade kärnkraftens existens är inte orsaken till höga elpriser, varken i Frankrike eller Sverige. Som Frankrikes finansminister Bruno Le Maire tidigare har förklarat är den franska produktionskostnaden för el – både via kärnkraft och vattenkraft – i själva verket låg. Det höga elpriset beror inte på något sådant som att produktionskostnaden för dessa skulle vara hög.
Elprissättningen är inte en rak återspegling av produktionskostnaden, som statsministern tycktes förfäkta. Elpriset fastslås istället genom marginalprissättning. I grund och botten handlar det om tillgång och efterfrågan:
Enkelt uttryckt görs kalkyler över hur mycket el som elproducenterna förmår producera och till vilken kostnad. Detta kombineras med elbolagens prognoser över hur mycket el de vill köpa, varpå priset sätts efter den dyrast producerade kilowattimmen.
”Som Frankrikes finansminister Bruno Le Maire tidigare har förklarat är den franska produktionskostnaden för el – både via kärnkraft och vattenkraft – i själva verket låg.”
Eftersom stora delar av Europa – bland annat Tyskland, i synnerhet efter att man lagt ned fungerande kärnkraftverk – är beroende av mycket dyr och fossil gas trissar det upp priserna, även i länder där gas knappt används.
Det finns förstås därtill även andra bidragande faktorer. som ogynnsamt väder. Dåligt med vind eller minskade soltimmar för vindkraftens och solkraftens del, och minskad nederbörd när det gäller vattenkraft. Liksom, åtminstone för Sveriges del, sådant som den begränsade överföringskapaciteten från norra till södra delen av landet.
Men det är det höga priset på den efterfrågade gasen – men för den delen också kol och olja – som är den enskilt viktigaste faktorn till att elkostnaderna har rusat.
Att skrämmas med kostnaden för kärnkraftens elproduktion är således vilseledande, och hjälper föga. Det viktiga i sammanhanget är snarare att länder som är beroende av olja, kol och gas behöver gå över till andra energislag: Vattenkraft, vindkraft, solenergi och, ja, kärnkraft.
Att spela ut dessa olika energislag mot varandra är mer eller mindre meningslöst. Med en energimix kan de olika hållbara produktionsmetoderna komplettera varandra.
