Annons

Vilken hatt är det som gäller?

Riksdagsledamöter får kritik för att de skolkar från möten i region eller kommunfullmäktige. Kritiken borde istället gälla att de sitter på dubbla stolar.
Ledare • Publicerad 7 maj 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Granskningen av riksdagsledamöternas förhållande till valkretsen fortsätter på olika teman. Frågan om ersättningar för boenden följs nu upp med i vilken utsträckning ledamöter tar lokala och regionala uppdrag på allvar.

Uppdragskoncentration leder till osäkerhet om vilka som ledamoten representerar.
Uppdragskoncentration leder till osäkerhet om vilka som ledamoten representerar.Foto: Pontus Lundahl/TT

Ekoredaktionen visar i en sammanställning att 124 av 349 riksdagsledamöter har lokala uppdrag - och i snitt har ledamöterna bara gått på vartannat möte.

Annons

Det har alltid varit vanligt att riksdagsledamöter också sitter i fullmäktige i hemkommunen. Därför äger fullmäktige i kommuner ofta rum på måndagar för att möjliggöra riksdagsledamöternas närvaro. Men traditionen skapades i en tid när få diskuterade maktkoncentration och de dubbla stolarnas komplexitet medan det var vanligt att starke män samlade på sig uppdrag. Engagemanget ska inte missförstås. Många jobbar hårt både lokalt och nationellt med den mindre kommunen som utgångspunkt - även om andra uppenbarligen inte klarar att leva upp till åtagandet.

Europarådet har kritiserat uppdragskoncentrationen. Riksdagsledamöter tar ju ställning budgeten och bland annat statsbidragen till kommunerna eller till flyktingpolitiken som berör kommunerna. Då är det extra angeläget att det står klart för väljarna vilken hatt som pryder ledamotens huvud: kommun eller riksdagsbonaden.

Så har boendeersättningarna varit i fokus sedan Erik Bengtzboe fick lämna sitt uppdrag. han var skriven i ett hus som han uppenbarligen sällan var bosatt i- vilket gett honom rätt till ersättningar.

Men i andra fall finns det inte spår av girighet. Andreas Carlsson (KD) som hängdes ut skriven i ”släktgården i Småland ” - fel bara det eftersom Mullsjö ligger i Västergötland - hyr bostad av sin pappa och förlorar ekonomiskt på grund av den högre kommunalskatten på att vara folkbokförd i Mullsjö. Pål Jonsson (m) Arvika kritiseras för att vara skriven i Älgå - men han har samtidigt suttit i kommunfullmäktige i Arvika och har uppenbarligen varit engagerad på hemmaplan.

Man kan ställa frågan hur det hade bemötts om Moderaternas Elisabeth Svantesson skrivit sig i Stockholm - och fått en lägre kommunalskatt - än i Örebro som hon ska representera. Gissningsvis hade det talats om skatteplanering.

Det förefaller också vara så att riksdagsledamöters familjesituation har förändrats. Det speglar samhället i stort och påverkar villkoren för ledamöterna. Visst kan regler och ersättningar ses över, men alternativet är inte att partierna gör som Sverigedemokraterna där ledamöterna saknar koppling till den valkrets som de facto är valda för.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons