Vilka är Centerns röda linjer?

En fråga är dock när det gäller det breda område som kallas liberal demokrati vilket eftermälet för Januarisamarbetet blir när det gäller sakpolitik.

På pluskontot finns att en parlamentarisk kommitté har tillsats för att utreda frågan om ökad självständighet för domstolarna. En fråga som för övrigt länge drivits på av framför allt Moderaterna.

Men minuskontot överväger.

En gemensam punkt gäller Jökens ambition att införa ett etableringsstopp för konfessionella fristående skolor. I ett lutherskt präglat Sverige är entusiasmen för skolorna också i det största samfundet möjligen begränsad. Men i termer av liberal demokrati fyller de en viktig funktion. Det handlar om minoriteters rättigheter och om förståelsen för pluralism inom ett gemensamt system.

Trots att utredningen slog fast att ett stopp inte vara förenligt med internationella konventioner valde regeringen att gå vidare. Remissinstanserna, de tunga juristerna underströk också hur ett stopp var emot bland annat Europakonventionen. Sedan har frågan hanterats inom regeringskansliet.

Ett enskilt exempel på hur röda linjer överträds är beslutet på den senaste centerstämman om att verka för förbud av religiös omskärelse i Sverige, samtidigt som orden ”anständighet”, ”öppenhet” och ”kärlek” upprepades från talarstolen.

Ett sådant förbud skulle försvåra judiskt liv i Sverige. Det stigmatiserar en minoritet. Det parti som talar om mångkultur och tolerans förstår sig inte ens på en av de nationella minoriteternas förutsättningar.

Kan dessa åberopade fallen anses vara röda linjer? Nej, den som är mot till exempel en skarpare reglering av konfessionella fristående skolor ska inte ses som en frihetens fiende. Men det vittnar om att allmän retorik utan substans i sakfrågor inte för samtalet framåt.

Ta ett annat exempel. Synen på public service har framförts som en symbol för liberal demokrati.

Nu har motståndet mot public service, ett motstånd som vi vänder oss emot, inom exempelvis Moderaterna haft en mer nyliberal utgångspunkt än en nationalistisk. Den har ignorerat sociala värden, den har missat betydelsen av en gemensam offentlighet och den blundar för att kommersiella etermedier inte kan bära kulturarv eller kostnaderna för en bred och allsidig nyhetsförmedling som är både regional och internationell. Illegitim eller illiberal kan denna kritik dopck inte kallas för.

Samma dag, den 14 november 2018, som centerledaren Annie Lööf, sade nej till Ulf Kristersson som statsminister röstade centerns ledamöter tillsammans med Moderaternas, Liberalernas och Sverigedemokraternas nej till regeringens förslag om tioåriga avtalstider för Sveriges Radio och Sverige Television. De stannade på sex år, vilket var klokt.

Det visar emellertid hur svårt det är att omsätta ”röda linjer retoriken” i sakpolitik.

Januariöverenskommelsen innehöll på det hela taget knappt några formuleringar om kultur, rättsstat och medier. Därför har som myndigheten Kulturanalys visat principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur blivit allt kortare.

Vi ska värna begreppet liberal demokrati. Och dess innehåll. Det görs emellertid inte genom att ordens betydelse urholkas och mister sitt värde.

Martin Tunström