Vem är kallad till Växjö stift?
Biskopen är nu ingen verkställande direktör för kyrkan – eller någon partiledare. Svenska kyrkan är en starkt decentraliserad organisation. Men stiftens betydelse är också under förändring. Länge hette det att den Svenska kyrkan bestod av församlingar och stift, i luthersk anda. När storpastoraten skapas förändras också församlingens status som kyrkans hörnsten. Storpastoraten har också de tjänster som stiftet tidigare erbjöd; kommunikatörer, och kvalificerade ekonomer. Och samtidigt framträder kyrkan på nationell nivå allt tydligare. I en kyrka med en pågående maktförskjutning till storpastorat och kyrkokansli utmanas således inte bara traditionella strukturer utan också en bärande luthersk tanke om stift- och församlingskyrkan. Dessutom finns tendensen att ämbetet utvecklas mer till en stiftschef som administrerar än till en kyrkoledare som hinner skriva, forska och inspirera.
Sedan relationerna ändrades mellan staten och kyrkan beskrivs ofta biskopskollegiet som smalare. Förtroendevalda har en förkärlek för mittenkandidater, vanligen kända från det egna stiftets större församlingar. I Växjö stift vill man sannolikt inte upprepa misstaget med att välja en oprövad kandidat till ämbetet. Jan-Olof Johansson fick flytta in i biskopsgården Östrabo efter det att företrädaren Sven Thidevall fått lämna tjänsten i stiftet efter en turbulent förtroendekris. Valet står därför inte mellan olika idétraditioner – även om präster från Stockholmsetablissemanget – ter sig chanslösa i Växjö stift.
Risken är därför att olika kyrkliga traditioner inte återspeglas i biskopsmötet och att personer med högre akademiska meriter – som prästvigda professorer – exkluderas. Det är olyckligt eftersom det öppnar för en allt mer konform kyrka. Toppen blir smalare än basen. Finns de motröster som är många i den kyrkliga opinionen representerade i den kyrkliga ledningen när exempelvis den nytillträdda ärkebiskopen talar om som behovet av en mer politiskt aktivistisk kyrka?
Tendenser till ”arvsbiskopsdömen” finns intressant nog också som möjligen skapar ett trängre klimat. Pastoratschefen i Lund, Fredrik Modéus, är en omtalad kandidat till Växjö – även om han nyligen förlorade biskopsvalet i Lund. Där vann Johan Tyrberg vars farbror var biskop i Härnösands stift. Fredrik Modéus bror Martin är biskop i Linköping. I Göteborg är Per Eckerdahl biskop och bror till en tidigare biskop i samma stad. Kusinerna Aurelius – Carl-Axel och Erik – var ett tag biskopar i Göteborg och Skara. Det blir biskopsfamiljer som binder ihop kyrkan.
Vilka övriga ”mittenkandidater” står nu valet mellan? Låt oss komma med stalltips. Domprosten i Växjö som är biskopens ersättare i domkapitel och stiftsstyrelse – Thomas Petersson – hamnar vanligen på nomineringslistan. Där finns också kyrkoherden i Jönköping, Hans Boeryd, som bedöms ha ett starkt stöd, liksom kyrkoherde Peter Wänehag i Kalmar. Blickas det utanför stiftet finns domprosten i Göteborg, Karin Burstrand, och kyrkoherden i London, Mikael Persson. På ”dark horse”-listan finns kyrkoherdarna i Lessebo, Ingrid Knutsson Starck, och i Emmaboda, Annette Geyer.
Valet ser således ut att bli ett personval mellan potentiella stiftschefer i?stället för en dialog om idéer, teologi och nytänkande som stiftet och kyrkan såväl behöver.
Martin Tunström
