Vårsdtrid i Hultsfred
Hultsfreds socialdemokratiska kommunalråd Bo Bergman är nu inte ens vatten värd. Han kan nämligen tänka sig att det är viktigare för Hultsfredsborna att ha en vårdcentral i kommunen än att denna vårdcentral måste vara just direktdriven av landstinget. Föreningen Verdandi i Hultsfred rasar, kunde vi läsa i måndagens Oskarshamns-Tidningen.
Det är inte bara Verdandi som upprörs. Internt inom socialdemokraterna i länet utsätts Bo Bergman för starka påtryckningar. Han ses uppenbarligen som en svikare av landstingets partikamrater, trots att de själva av och till faktiskt själva talat för mångfald i vården. Men det var ju i ett annat politiskt läge, förstås.
Det som gör debatten så absurd är att landstinget i dag har problem i Hultsfred. Privata så kallade stafettläkare hjälper till att hålla verksamheten gående, men nu har man inte råd att ha dem kvar längre. Men att rekrytera ordinarie läkare till Hultsfred går trögt.
Att bara tillåta alternativa driftformer där det nu är akut kris, som ett slags sista utväg, är en diskutabel strategi. Det är ju inte säkert att verksamheten får rimliga villkor, vilken form den än har. Men just när det är rekryteringsproblem kan ett alternativ med drift i egen regi kunna lösa knutar. Möjligheten att själv ta ansvar för en hel vårdcentral och utforma verksamheten så som man i samspel med patienterna vill ha den brukar locka.
Exemplet Hultsfred visar på många aspekter på det här med offentligt och privat. I ett förslag på hur vårdcentralen skulle kunna drivas enskilt nämns siffran sex anställda, i stället för dagens elva. Det ses av några som att Hultsfreds kommun förlorar arbetstillfällen. Men det kan ju lika väl ses som att vården kan bli billigare om vårdcentralens arbete organiseras på annat sätt. Man får då mer vård för skattepengarna.
Det nämns också att Hkiab, Hultsfreds kommunala industrifastighetsbolag skulle kunna förlora en och en halv miljon per år i hyresintäkter, eftersom den nya privata verksamheten skulle flytta till billigare lokaler.
Så bra. Redan att bara för debatten ger alltså två goda uppslag till hur vården för länets och Hultsfreds invånare skulle kunna bli mindre kostsam. I synnerhet tanken att vårdpengar ska gå till vård och inte till intäkter åt ett kommunalt fastighetsbolag låter mycket sympatisk.
Men det har varit landstingsvårdens olycksöde att på detta sätt vara en "Mädchen für Alles" i stället för att just koncentrera sig på att vara vård. Det är en av orsakerna till landstingets dåliga läge i dag.
Bo Bergman ska ha en eloge för att han inte är rädd för nytänkande när han vill säkra vården i sin kommun. Det visar att mångfald och valfrihet inom vården inte alltid behöver bli en blockskiljande fråga.
Men när ska socialdemokraterna i landstinget någon gång på allvar inse det?
