Varning för utfulandet av islam

Väntat eftersom lagen om hets mot folkgrupp inte omfattar en religion utan just folkgrupper. Man får bränna en Koran, man får sätta fyr på ett moderat idéprogram eller låta några sämre romaner bli lågornas rov.

Lagen om hets mot folkgrupp är svårtolkad och rättstillämpningen är därför långtifrån förutsebar. Det är ett problem ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Vad som är straffbart och vad som är lagligt ska stå klart i en rättsstat. Ändå behövs lagen. Minoriteter måste skyddas.

Den breda okunskapen om lagen blev den utlösande faktorn till att kravaller skakade Malmö efter det provokativa bokbålet. Det uppfattades som att polisen inte ingrep av lojalitet med de politiska extremisternas åsikter när de i själva verket helt korrekt följde lagen.

Det är också viktigt att förstå vilken status Koranen har inom islam. I luthersk tradition talas det visserligen om ”Skriften allena”. Bibelns ställning är stark. Men Koranen betraktas vanligen som helig i sig. Den sanna Koranen finns i himlen och har via ängeln Gabriel traderats till profeten Muhammed. Det är mot den bakgrunden som Koranen inte kan översättas och av många betraktas som ofelbar. Därför uppfattas en bränning av Koranen som särskilt kränkande i en muslimsk kontext.

Malmökravallerna bör naturligtvis också förstås mot bakgrund av den tunga brottslighet som präglar bland annat utanförskapsområdet Rosengård. Under kvällen uppmärksammades också den djupa antisemitism som har rotat sig fast i staden och skapat ett exodus, judiskt uttåg, från Skåne.

Den bredare misstro mot polis och majoritetssamhälle som uppvisats förtjänar emellertid en djupare analys.

Synen på islam i Sverige har på några år gått från en naivt, kramande inställning till att delvis formas av en ohelig förening av nationalism och sekularism.

Under blundandets tid ville man inte se några tendenser till radikalisering och islamism. Det talades märkligt nog om statliga imamutbildningar som om den svenska staten utbildade präster. ”Bristen” på moskéer har setts som ett offentligt problem, när det är en bristande vilja hos muslimska församlingar att ta ut avgifter från sina praktiserande som är problemet. Det svenska majoritetssamhället är så tillmötesgående att det erbjuds hjälp via Skatteverket att ta ut en uppbördsavgift. Det väcker begränsat intresse hos de muslimska församlingarna som ofta accepterar medel från ortodoxa krafter Saudiarabien och Turkiet.

Fortfarande rinner det pengar ur den svenska bidragskranen till organisationer som är långtifrån demokratifrämjande.

Men islam omtalas också allt mer som ett problem och för övrigt allt mindre i termer som en av de tre monoteistiska religionerna vid sidan av judendom och kristendom.

Etableringsstoppet för konfessionella skolor som regeringen driver på är ett exempel.

När EU diskuterar att stoppa utländsk finansiering av moskéer i linje med fransk statsekularism lär muslimer ställa motfrågan om kristna kyrkor ska tillåtas sprida ljus utanför EU:s gränser.

Lägg därtill det konstanta misstänkliggörandet av islam som den radikala högerpopulismen står för, som när skånska kommuner styrda av Sverigedemokraterna försöker förbjuda slöjan eller bön på arbetstid. Beslut som också rivs upp av förvaltningsrätten i Malmö med hänvisning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Etableringsstoppet inskränker friheten också för andra grupper. Misstänkliggörandet av en religion drabbar lätt andra.

Och fulas en minoritet ut står sedan andra på tur.