Värna rättigheter också under pandemin
Det är något som är paradoxalt med bekämpningen av coronaviruset. De rättigheter som är som mest skyddade i vårt land, demonstrationsfriheten, mötesfriheten och religionsfriheten är inskränkta rejält och omfattas av regeln att maximalt åtta personer får samlas.
Samtidigt har debatten om inskränkningarna främst handlat om rätten att dricka alkohol på restauranger på kvällarna och på varuhusen pågår julhandeln.
Poängen är inte att handeln bör regleras. Utan att fri- och rättigheter som uppfattats vara starka är undantagna på faktiskt obestämd tid av den enkla anledningen att det fanns juridiska möjligheter att begränsa dem medan det är betydligt svårare att reglera julklappshandlarnas beteende.
Det finns starka skäl till att kyrkorna lojalt accepterat den svenska strategin givet att de fick igenom en mindre lättnad för begravningsgudstjänster.
Den hoppingivande gudstjänsten på söndagsförmiddagen blir i en tid av social isolering för många ännu viktigare och det finns en risk att enskilda som bär på lättare symptom ändå väljer att delta. Globalt finns många exempel på omfattande smittspridning från religiösa möten.
I ett Sverige som präglas av tillit inför statsmakten, på gott och ibland ont, och utan historiska konflikter blir emellertid det faktum att medborgerliga rättigheter devalverats närmast en icke-fråga.
I Frankrike, en stat som uppfattas som statssekulär, fattade emellertid det organ som fungerar som en slags högsta domstol i söndags beslutet att taket på 30 deltagare i religiösa sammankomster måste ses över. Regleringen ansågs inte stå i proportion med nyttan, alltså begränsningen av smittspridningen.
I USA fattade Högsta domstolen med siffrorna 5-4 beslutet att upphäva restriktioner som drabbat religiösa sammanslutningar.
I Sverige lyser på det hela taget analysen med sin totala frånvaro. Undantaget som bekräftar regeln vad gäller rättighetsinskränkningar som sker under pandemin är att Förvaltningsrätten i Stockholm på måndagen hävde kommunens besöksstopp på äldreboenden med hänvisning till att det är en i rätten till privat och familjeliv som saknar stöd i lag.
Regeringens hantering i sig av förordningen av 8-dagars regeln borde i en rättsstat värd namnet ha lett till kritik. Att en regering utan att gå via riksdagen och Lagrådet kan upphäva grundlagars anda och bokstav borde föranleda en debatt.
Som statsvetarprofessorn Marie Demker noterat skiljer sig också remissförfarandet från den sedvanliga proceduren trots magnituden på förslagen. Endast en domstol tillfrågades och endast ett universitet. Varför synpunkterna från Strömstads kommun men inte Svea hovrätt efterfrågades ter sig obegripligt. Det är som om synpunkterna på hur förordningen ska efterlevas var viktigare än om ingripandena är rättsligt legitima.
Den i sammanhanget tyngsta remissinstansen, Justitieombudsmannen, var dock ytterst kritisk. Förslaget är en ”synnerligen långtgående begränsning av grundlagsskyddade fri- och rättigheter”. Det saknas analys kring om det är ändamålsenligt och av konsekvenser för ”föreningar och enskilda.” Det är dock inte ” ”orimligt att under en kortare tid införa den föreslagna begränsningen. En så extrem åtgärd som denna bör emellertid inte gälla tills vidare utan vara tidsbegränsad.”
Även under den svenska varianten av lockdown fattas politiska beslut som är kontroversiella och som medborgare kan ha intresse av att demonstrera emot under ordnade former.
Men faktum är att också Sverige har konstitutionella spärrar som skyddar mötes-, demonstrations, förenings- och religionsfriheten.
Domstolar och myndigheter kan vägra att tillämpa en lag om den strider mot grundlag. De ska då särskilt beakta att riksdagen är ”folkets främsta företrädare”. Eftersom 8-regeln är ett regerings- och inte ett riksdagsbeslut är tröskeln för att en myndighet ska underkänna förordningen vid en prövning betydligt lägre än om beslutet hade varit en lag.
Polisen arbetar också utifrån en numera lagfäst proportionalitetsprincip och ska exempelvis vidta mindre ingripande åtgärder än att omgående upplösa exempelvis en otillåten demonstration. Även om den uråldriga kyrkofriden inte längre står att finna i lagboken är det svårt att se att polisen skulle gå in genom vapenhuset för att avbryta en gudstjänst utan särskild anledning.
Nej, ingen tror att det finns dolda ambitioner hos regeringen att riva ned fundamenten för den svenska rättsstaten. Men om inte rättsstatens principer värnas i beredning, remissförfarande och i debatt är kontentan att grundläggande rättigheter som mötesfrihet, religionsfrihet och demonstrationsfrihet faktiskt devalveras inför framtiden.
