Värna familjers självbestämmande
Utbildningsfrågor är något av en paradgren för Liberalerna. Partiet var också tidigt ute med att redan i början av 00-talet lyfta sambandet mellan språk och integration, även om det då skedde något för döva öron. Det tog nästan tjugo år innan idén om språktest för medborgarskap, som det dåvarande Folkpartiet laborerade med, kom att rehabiliteras i den politiska debatten.
Att partiet nu under dess nya ledarskap sticker ut hakan med utspel om språktester för immigrantbarn ger på sätt och vis uttryck för denna ådra inom partiet. I en bredare bemärkelse torde det idag inte längre vara särdeles kontroversiellt att i sig lyfta fram hur utbildning, språkkunskaper, arbete och integration hänger ihop – och att också lansera politiska förslag ämnade att råda bot på dagens utmaningar.
Men om Liberalerna med det aktuella utspelet tangerar ett för partiet bekant problemkomplex så kan det diskuteras om förslaget som sådant verkligen speglar partiets själ. Barn som är två år gamla, och inte tillbringar dagarna på förskolan borta från sina föräldrar, ska genomgå obligatoriska språktester. Föräldrar till barn som bedöms ligga efter i språkutvecklingen ska ha ansvar för att se till att barnen skickas i väg till språkförskola. I värsta fall ska de tvångsomhändertas.
Som om det inte vore nog ska dessutom språkförskolan vara obligatorisk för både nyanlända barn och för i Sverige födda barn till nyanlända. Därtill vill man även göra den allmänna förskolan obligatorisk för barn överhuvudtaget från fem års ålder.
”Partiet skulle kunna stå upp för familjernas frihet och självbestämmande i enlighet med det liberala idéarvet.”
Frivilliga språkbedömningar av barn görs redan idag på barnavårdscentralen (BVC) vid två och ett halvt års ålder. De tvingande åtgärder som Liberalerna nu föreslår innebär ett avsteg från den etablerade modellen som bygger på barnavårdens uppdrag att hjälpa familjerna och förtroendet från familjer gentemot institutionen. Istället bygger man upp en kontrollerande instans där mer ansvar läggs på enskilda tjänstemän.
Där partiet skulle kunna stå upp för familjernas frihet och självbestämmande i enlighet med det liberala idéarvet, främjar man med detta mer statsindividualistiska projekt den allomfattande storebror-staten.
Om tanken är att påskynda integration finns samtidigt risken att det skapar osämja och ökar invandrades känsla av främlingskap inför majoritetssamhället.
Och det tål väl att påpekas att även, om uttrycket tillåts, ”pursvenska” barn kan vara sena i språkutvecklingen i samma ålder. Eller för den delen tampas med talfel.
Liberalerna ska ges erkännande för att tidigt ha rört vid frågor som för andra var tabubelagda. Efter att ha lämnat januariöverenskommelsen har man åter blivit en välkommen del i det borgerliga oppositionslaget. Det innebär inte ett frikort att experimentera med repressiva idéer.
