Värna civilsamhällets idealism
Den idéburna verksamheten med dess långa historia i Sverige har med rätta ett gott anseende. Att idéburna organisationer bedriver samhällsviktiga uppgifter utan att drivas av vinstsyften uppskattas både för insatserna som sådana såväl som för idealismen.
Desto märkligare blir det att aktörer som agerar enligt dessa principer samtidigt kan mötas av oförståelse eller rentav motarbetas. I Småland har nyligen kyrkoherden i Göteryd stött på patrull efter att på förfrågan från en hjälporganisation ha tagit emot en familj som flytt från krigets Ukraina. Familjen inhystes i prästgårdens annex, vilket han upplyste kommunen om – och fick då svaret att han nu riskerar att få betala en byggsanktionsavgift, eftersom annexet inte är avsett för ändamålet.
”Måste vi så måste vi”, förklarade kommunens byggnadsinspektör. Regler ska förstås följas, ordningen ser ut som den gör av en anledning. Men vän av ordning kan inte undgå att undra om inte en proportionalitetsbedömning i enlighet med förvaltningslagen vore på sin plats. Dess principer gäller trots allt även för kommuner. Att hantera följdeffekterna av ett krig i Sveriges närområde torde rimligen sätta saker och ting i ett annat ljus.
Ett annat nyligt exempel, också från Småland, är den situation som Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping hamnat i.
Folkhögskolan, som har Equmeniakyrkan och dess ungdomsorganisation som huvudman och bygger på kristen värdegrund, är inte bara en av Sverige största utan har dessutom bedrivit sin verksamhet i mer än hundra år.
Utifrån dess värderingar bedrivs undervisning präglat av ett aktivt ställningstagande för demokrati och hävdande av allas lika värde. Man driver bland annat en utbildning i journalistik.
”Det är talande att det är just inom ramen för en idébaserad folkhögskola som ett engagemang för unga med särskilda behov vuxit fram och därmed gått före – och att arbetet nu hotas på grund av en nyordning.”
Man har också i mer än tjugo år möjliggjort för unga vuxna inom autismspektrat att bo på skolan under studiernas gång och dessutom få ett särskilt och individuellt anpassat stöd i form av till exempel social träning, städning, matlagning och hjälp med medicinering. En ovärderlig och betydelsefull tillgång för de som behöver det.
Men eftersom sådana insatser sedan 2019 kräver ett särskilt tillstånd har skolan nu fått kritik från Inspektion för vård och omsorg. Skolan, vars verksamhet pågått långt innan ett sådant tillståndskrav kom till, nödgas därför säga upp personal och avslå ansökningar från elever med vissa diagnoser.
I detta sammanhang brydde man sig om dessa elever och deras behov innan många andra, och nu riskerar det alltså att gå i graven.
Även i detta fall är det naturligtvis så att ansvariga borde ha sökt tillstånd när den nya ordningen infördes 2019. Men det är talande att det är just inom ramen för en idébaserad folkhögskola som ett engagemang för unga med särskilda behov vuxit fram och därmed gått före – och att arbetet nu hotas på grund av en nyordning som införts tjugo år efter att verksamheten började.
Det är lätt att med ord hylla idéburna aktörer för deras engagemang och viktiga insatser som drivs av annat än vinningslystnad. Men det är tragiskt när sådan verksamhet samtidigt undermineras i praktiken.
Det värderingsdrivna arbetet kanaliserar ett engagemang och en omsorg som bärs av djupare drivkrafter. Ett uttryck för civilsamhällets livaktighet och styrka. Det är något som borde värdesättas högre.
