Vampyrer visade på det mänskligas kärna
Inte är det särskilt färgrikt, inte förekommer några powerpointpresentationer. I Kalmar hamnkafés kvällsmörka lokaler söker sig teologidoktorn Susanne Wigorts Yngvesson in mot existentiella djup via skräckfilmer och TV-serier. Hur ska vi tolka den våg av vampyrfilmer som nu möter oss? Och varför har vampyrerna själva förvandlats från tragiska och oförklarliga till naturvetenskapligt uttydbara actionhjältar? Är det inte lite platt att aversionen mot vitlök ska reduceras till allergi och den vilda åtrån inför det jungfruliga till intresset att säkra hälsosamt hemoglobinhaltiga kosttillägg?
Runt om i de små rummen trängs ett tjugotal gymnasielärare, som nu under lektorn Peter Hultsbergs ledning mötts i tre terminer i det öppna kvällsseminariet Navigare. Hultsberg själv – vi känner honom inte minst från tidningens kultursida – är nu efter disputationen lektor vid Stagneliusskolan. Som sådan har han bland annat ansvar för ämnesfördjupning och fortbildning för lärarkolleger. Seminariet Navigare ordnas i samverkan med Kalmarsunds gymnasieförbund. Stagneliusskolans rektor Joachim Håkansson är en av dem som under mitt besök bland annat kommer in på filmen Pale rider. Jag undrar tyst hur många andra kommunala chefer som halvt i tjänsten vågar diskutera vad de tycker om Clint Eastwood med kolleger och medarbetare.
Som utifrån kommande upplever jag Kalmar som en ovanligt föreningstät stad, i synnerhet när det gäller sammanslutningar med diskussion, lärande och kultur på agendan. Tidigare har jag mött en parallell till Hultsbergs Navigare i det ”Lilla seminariet”, som också verkar i gränsen mellan det privata och det offentliga.
I intervjun vi kan lyssna till vid denna text på ledarsidans sajt konstaterar Peter Hultsberg att det ställer stora krav att vilja samla yrkesverksamma kvällstid – möten ska varken vara för tunga eller för lättviktiga. Han värjer sig något när jag frågar hur mycket hans doktorsexamen/lektorat underlättar – seminarierna skulle nog ha blivit till ändå. Så är det kanske, men det är svårt att undgå slutsatsen att Navigareseminariet är just en sådan möjlighet som de återupplivade lektorstjänsterna skulle skapa.
I dag finns två lektorat i Kalmar, ett på Stagneliusskolan och ett på Lars Kagg-skolan. Stagneliusskolans rektor Joachim Håkansson poängterar också hur viktigt Staggs lektorat är.
– Med det får vi en länk mellan gymnasieskola och forskning. Ska vi förbereda för högskolestudier måste vi också ha något ben inne i den världen.
Den som fick vara med om hur tisdagskvällens inlägg slingrade mellan teologi, filosofi, filmer och litteratur under Peter Hultsbergs och Susanne Wigorts Yngvessons ledning kan bara hålla med – att vara där var att på nytt uppleva studentkorridorens diskussioner.
Sådant behöver vi mer av. Och sådant bär Kalmar som levande kulturstad.
