Välkommen M-reträtt

Svenskar har en tendens att se sig själva som världens mest upplysta folk. Men tar man en titt på den politiska debatten är det svårt att instämma i ett sådant antagande, vilket inte minst bekräftas av våra nordiska grannländer som uppenbarligen oroar sig för den oförsonliga politiska debatten som råder i Sverige, där minsta snedsteg bestraffas.

Steget ur det politiskt acceptabla ledet behöver inte vara långt förrän vederbörande blir överröst med politiska stämplar och etiketter. När Göran Hägglund (KD) häromdagen kom med ett konstruktivt inspel i migrationsdebatten förvandlades partiet, enligt Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg till Alliansens Sverigedemokrater.

Hur reaktionerna hade artat sig om han nämnt volymfrågan går endast att spekulera om.

Vissa etiketter skyr politikerna dock inte, tvärtom anser sig många vara tvungna att identifiera sig med dessa. En sådan etikett är feminism, som Moderaternas blivande partiledare Anna Kinberg Batra inte hade något problem med att kalla sig när hon fick frågan i Sveriges Radio. Detta till skillnad från Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt som inte ville stänga in sig i ideologiska fack. Reinfeldts argument var att han inte önskade identifiera sig med begrepp som ägdes av andra.

Det är visserligen märkligt att en blivande partiledare för Moderaterna väljer att underordna sig ett begrepp som kommer att hållas emot henne under de politiska beslut hon fattar och ska administrera. Ett begrepp som används av vänstern och som den har lyckats göra till ett självklart kriterium för hela den partipolitiska paletten.

Det är också lätt att framstå som en hycklare om man själv har identifierat sig med ett begrepp, men inte har för avsikt att följa detsamma på de premisser som identitetsvänstern kräver.

Moderaternas finansministerkandidat Ulf Kristersson tydliggjorde i fredags att han varken tänker införa en ytterligare pappamånad eller tvinga företag till kvoterade bolagsstyrelser. Sådana krav har tidigare haft starkt stöd i den moderata ledningen, som hos företrädaren Anders Borg. En politik som Anna Kinberg Batra med andra ord nu kommer att behöva driva. Hon kommer att tvingas gå emot några av de viktigaste symbolfrågorna för dagens feminister.

Detta visar också på hur pass platta och innehållslösa dessa begrepp har blivit. Det enda skälet till att de över huvud taget används är att det fortfarande fungerar.

Det är å ena sidan välkommet att Moderaterna nu inte har för avsikt att bedriva den politik som avkrävs en "feministisk" partiledare, å andra sidan är det problematiskt att i princip alla partier har svalt en begreppsapparat som är utformad av vänstern. Dessutom en identitetsvänster som de flesta väljarna förmodligen inte bryr sig nämnvärt om.

Om Moderaterna - och de andra Allianspartierna - ska komma ifrån detta problem måste de hitta en annan väg, skapa en egen berättelse. Att anamma vänsterns begrepp är varken ärligt eller nödvändigt, men då krävs det att man själv stakar ut debatten.

Mattias Holmström