Våldet mot kvinnor måste stoppas
Ovanligheten i att askonsdagen och alla hjärtans dag i år inföll samma dag – något som bara kommer ske en gång till detta sekel – gav upphov till en del skämt. Kontrasterna lockar till reflektion. Om den ena präglas av dur, präglas den andra av moll. Ljus och mörker. Lycka och ånger; fåfänga och förgänglighet; kommersialism och återhållsamhet; livsglädje och askes. Där finns förvisso också överlappande likheter: altruismen i att vilja gott för ”den Andre” och längtan efter ”det sanna, det goda, och det sköna” i tillvaron.
Mer nedslående överlappningar går förvisso också att finna. För de flesta moderna svenskar är fastetiden, som inleds med askonsdagen, snarast en tid präglad av fortsatt kommersialiserad livsglädje än den moraliska introspektion som socialminister Jakob Forssmed (KD) resonerade om i en för svensk politik så ovanlig kulturartikel i DN (14/2). Och för många är alla hjärtans dag kanske snarare en tid som går i ångerns eller veklagans tecken. Likt kära familjehögtider som julen kan dagen förstärka sorgen hos den ofrivilligt ensamme.
Att dagen kan bära en sorgens prägel är väl förmodligen också varför utredningen om en översyn av kontaktförbudslagstiftningen presenterades just detta datum. För allt för många är relationen de har med sin partner – eller en ex – en källa till oro, ängslan och smärta. Vad som borde vara något underbart blir i stället något förvridet och hemskt.
Årligen dödas i genomsnitt 15 kvinnor av män de har varit tillsammans med. I statistik över fall där kvinnor misshandlats utgörs gärningsmännen i mer än hälften av fallen av en nuvarande eller tidigare partner. Till detta kommer också alla som lever i tvångsäktenskap eller utstår andra former av hedersrelaterat förtryck inom ramen för en relation.
”Det är tungt att betänka hur många liv som sammanlagt gått förlorade.”
Vad utredningen nu föreslagit är olika utvidgningar av kontaktförbudet. Bland annat ska man ta hänsyn till fler faktorer när man bedömer om ett kontaktförbud ska utfärdas, och kontaktförbudet ska också kunna sträcka sig över ett större geografiskt område än i dag. Därtill föreslår utredningen höjt minimistraff för den som bryter mot förbudet.
Den borgerliga regeringen får återkommande kritik för att vara för hård. Och det finns skäl att efterfråga fler förebyggande åtgärder utöver repressiva sådana i kampen mot de kriminella gängen. Men även de hårda tagen har sin plats i verktygslådan.
Man får komma ihåg att detta ytterst handlar om att skydda utsatta. Ingen ska behöva frukta för sitt liv för att den är eller har varit i en relation med någon som gör den illa.
Ett stärkt kontaktförbud kan bli det som räddar liv och hälsa på åtminstone en del av de kvinnor som varje år far illa. Ja, är inte det förebyggande så säg.
15 kvinnor per år. 150 per årtionde. Det är tungt att betänka hur många liv som sammanlagt gått förlorade. Och än fler som fått lida.
Så många som kunde ha räddats om politiken hade agerat hårdare, tidigare. Se där något för samhället att ångra och göra bättring för. Så att fler kvinnor kan känna sig trygga i framtiden – och lyckliga.
