Vad är egentligen värdigt?
Frågan om assisterat självmord har i sommar aktualiserats av ett rättsfall. Läkaren och dödshjälpsaktivisten Staffan Bergström försåg för några veckor sedan en man som drabbats av sjukdomen ALS med läkemedel nog för att dö.
Bergström, som också är ordförande i föreningen Rätten till en värdig död, menar att det borde vara lagligt att få professionell hjälp att begå självmord. Att han själv efter att ha administrerat dödsdosen polisanmälde sig var ett led i att få uppmärksamhet i frågan som han vill väcka mer stöd för.
Och sympatierna finns där, skickligt stimulerade av en ihärdig skara förespråkare. Det framställs som en liberal reform. Formuleringarna som används är genomtänkta och konsekvent använda i debatten. Barmhärtighet, värdighet, hjälp att få avslut, assistans till undsättning för en utsatt person och så vidare. Givetvis är det lättare att vara för något vars namn innehåller ”hjälp” än något som kallas för mord.
Till undsättning kommer också populärkulturen. Ett känslomässigt sommarprat om ett fint avsked i Schweiz där det spelades trevlig musik. En film med duktiga skådespelare från Hollywood som gestaltar en sista vecka på en klinik där huvudpersonen begår självmord med hjälp av läkare i ett stiligt inrett rum. De rosaskimrande fiktiva exemplen är många. Verkligheten har dock uppvisat en tråkigare realitet.
I de länder som legaliserat assisterat självmord har efterfrågan ökat för varje år. Det som marknadsfördes som stenhårda gränsdragningar för att säkerställa att det är patientens vilja har luckrats upp. I Belgien har minst tre minderåriga barn fått ”hjälp”. I Holland fick en dement kvinna hållas fast av anhöriga för att kunna bli given dödsdosen. Även psykiskt sjuka och deprimerade människor har blivit godkända för assisterad död.
Att Sveriges läkarförbund tydligt tagit ställning mot en lagändring som skulle berättiga assistansen, med hänvisning till att det inte är förenligt med läkaretiken, är förståeligt. Särskilt med tanke på att debatten om samvetsfrihet för sjukvårdspersonal som har etiska betänkligheter inte direkt givit utfall till förmån för friheten att säga nej.
Legaliseringen är ett farligt sluttande plan för människovärdet. I ett land som Sverige, med jantelagen som länge präglat självkänslan, finns det inget som tyder på att svensk sjukvård skulle bli ett undantag i statistiken om eskalerande efterfrågan på assisterat självmord.
Många genomgår faser i livet där man upplever att döden är enda utvägen. ”När jag vaknar tänker jag på det här varenda sekund. Tänk om jag bara inte skulle ha vaknat idag, det hade varit bra” säger den ALS-sjuke mannen som fick den dödliga dosen sömnmedel. Det är förståeligt att livslusten kan kännas långt borta i det obeskrivliga lidande som svåra sjukdomar kan innebära.
Dock är det många som vittnar om djup tacksamhet till de som fanns där och stöttade tills livslusten kom tillbaka. Historiskt är det den typen av bemötande som kallats värdigt. Förhoppningsvis slipper Sverige även i fortsättningen lagstiftning som insinuerar att vissa liv inte är värda att stödja fortsättningen av.
