Utan livsmedel ingen beredskap
I den del av Rom som under antiken huserade stadens äldsta torg – Forum Boarium, där boskapsmarknaden hölls – står sedan 500-talet en ursprungligen grekisk kyrka, Santa Maria in Cosmedin. För en bredare allmänhet är den känd för kvarlevorna efter martyren St Valentin, vars minne snart firas på Alla hjärtans dag. Mindre välkänt är att kyrkan också har återvunnit två pelare från en av Roms ”statio annonae”, där staden delade ut gratis vete för att hålla befolkningen fredsam (därav det ena ledet i uttrycket ”bröd och skådespel”).
Tillgången till vete spelade en viktig politisk roll i antikens Rom. Inte bara för att stävja eventuella upploppskänslor hos de lägre klasserna. Ett stabilt flöde av veteleveranser var nödvändigt för att förse de romerska trupperna med föda i det vidsträckta imperiet. Det var också en förutsättning för att upprätthålla rikets många storstäder och deras ekonomi. En nyckelroll för att det hela skulle fungera var Egypten, som fungerade som romarrikets kornbod. När Östrom förlorade Egypten till de arabiska styrkorna på 600-talet var det en politisk katastrof av stora mått.
Historien upprepar sig inte, men den rimmar. Att studera antiken kan lära en mycket också om vår egen tid. Det gäller även livsmedelsförsörjningens avgörande betydelse för samhället och för motståndskraften i kristider. För Europa och omvärlden har Ukraina länge fungerat som en kornbod, en roll som dock har försvagats sedan Rysslands invasion. Ryssland har i stället lyckats stärka sin internationella roll som spannmålsproducent. Med det följer också ett beroende av Ryssland, och en försvagad vilja att tydligt stå upp för Ukraina.
I en tid då många unga drömmer om snabba cash eller karriärer som influencers på sociala medier låter något så jordnära som jordbruk kanske inte så spännande. Men alltsedan jordbruket först revolutionerade människans tillvaro är det en helt livsnödvändig grundbult som vi inte kan vara utan. Det är lätt att glömma bort dess betydelse, trots att vi alla är helt beroende av ett fungerande jordbruk.
Om det, trots svårigheter av olika slag, ändå fungerar till vardags i fredstid är det dock hög tid att Sverige också ser till att säkra livsmedelsförsörjningens kapacitet i kristider. Det handlar dels om goda villkor för jordbrukarna, men det behövs också en en genomtänkt och välplanerad livsmedelsberedskap.
”Samhället behöver vara försiktigt med att bygga på jordbruksmark.”
Förr hade Sverige runt 200 beredskapslager med livsmedel. Som så mycket annat lades de ned i samband med nedrustningen efter kalla krigets slut. En uppdaterad livsmedelsberedskap för vår tid kan inte rakt av vara en kopia av tidigare metoder. När regeringens särskilda utredare Ingrid Petersson – styrelseordförande för Lunds universitet – presenterade livsmedelsberedningens betänkande var det således inte ett bunkrande av konserver som föreslogs (vilket skulle vara väldigt dyrt).
En viss form av lager kommer fortfarande behövas – utsäde, spannmål, drivmedel. Man föreslår också en större roll för Livsmedelsverket, och vill ge kommunerna ett uppdrag att planera för tillgången till nödvändiga livsmedel i kristid.
Men i hög grad handlar det om faktorer ”runt omkring”. Allt från insikten att samhället behöver vara försiktigt med att bygga på jordbruksmark, till att se till att handelsflödena kan upprätthållas.
Inte minst gäller det att säkra infrastrukturen i samhället: tillräcklig elproduktion, tillgången till drivmedel, fungerande transporter. Lika tydligt som hela samhället är beroende av livsmedelsproduktionen är livsmedelsproduktionen beroende av att samhällsfunktionerna i övrigt fungerar. Allt hänger ihop.
Som utredaren påpekade under presentationen är detta arbete brådskande. Men nu har åtminstone de första stegen tagits.
