Annons

Underlätta för en rofylld studiemiljö

De byråkratiska kraven på att dokumentera disciplinära åtgärder får inte bli en hög tröskel som avskräcker lärare från att göra sitt jobb.
Ledare • Publicerad 1 februari 2023
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Dokumentationshetsen avskräcker lärare från att exempelvis ge elever kvarsittning.
Dokumentationshetsen avskräcker lärare från att exempelvis ge elever kvarsittning.Foto: Henrik Montgomery/TT

Den gångna veckans debatt om skolan och lågaffektivt bemötande har inneburit ett välkommet fokus på den bredare frågan om skolans problem med ordning och reda.

I flera år har lärare flaggat för hur dokumentationshetsen vuxit till en orimlig börda som tar alltför mycket av lärarnas tid och energi i anspråk. i Lärarförbundets rapport ”Dokumentationsbördan – ett arbetsmiljöproblem för lärare” som släpptes 2019 framkom det att fyra av tio lärare överväger att sluta på grund av att dokumentationskraven är så stressande.

Annons

Denna osunda dokumentationskultur innebär bland annat att alla disciplinära åtgärder från lärarnas sida måste dokumenteras skriftligt. Det gäller inte bara vid mer kännbara åtgärder som tillfällig omplacering utanför den egna skolan eller en avstängning, utan även vid i jämförelse mer vardagliga och mindre långtgående åtgärder.

Även om en lärare således bara ska ge en elev som beter sig olämpligt kvarsittning, eller visa ut den från undervisningslokalen, krävs likafullt att det hela förenas med en skriftligt dokumentation.

”Det handlar om att värna elevernas behov av en trygg och vänskaplig miljö präglad av lugn och ro som befrämjar deras lärande och utveckling”

En sådan byråkratisering av lärarens disciplinära arbete stjäl ytterligare tid och energi från en redan nedtyngd lärarkår – och innebär en tröskel som avskräcker lärare från att överhuvudtaget använda sig av skolans disciplinära verktyg. Något som innebär en risk att stök och störande eller olämpligt beteende inte stoppas när det behövs, utan fortsätter rulla på. Det påverkar de övriga eleverna negativt, och kan dessutom eskalera och leda till ytterligare bekymmer.

Även om byråkratin i grunden är av godo och finns till av en anledning så blir det kontraproduktivt om ett system som i sig bygger på att värna ordning och reda får konsekvenser som går emot det syftet.

En av punkterna i Tidöavtalet handlar just om att begränsa skollagens krav på dokumentation och att minska den administrativa bördan. Det vore en klok och efterlängtad åtgärd. Det handlar inte om att vurma för stela regler och disciplinära åtgärder, utan om att frigöra lärarna så att de kan fokusera på rätt saker i sitt arbete – och framförallt om att värna elevernas behov av en trygg och vänskaplig miljö präglad av lugn och ro som befrämjar deras lärande och utveckling.

En sådan skolmiljö bygger inte på lärarens möjlighet att ”straffa” sina elever, utan snarare på en gemensam förståelse hos samtliga om vad skolan är för något – och en respekt för sin nästa. Men däremot behöver läraren en realistisk möjlighet att använda sig av disciplinära åtgärder inom rimliga ramar, när så behövs. Det, snarare än en kontroversiell konflikthanteringsmodell med svag evidens, vore att värna en för alla elever sund studiemiljö.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons