Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Tvivelaktigt med obestämda straff

Men Moderaterna har rätt i att den alarmerande graden av återfallsbrottslingar måste hanteras.
I som här inträden ska inte behöva låta allt hopp fara.
I som här inträden ska inte behöva låta allt hopp fara.
Foto: Mats Holmertz
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet har antalet dömda som återfaller i brott inom tre år efter avslutad påföljd minskat ytterst lite över tid; det rör sig om en enda procentenhet sedan 2004.

Även om den förändringen givetvis är bättre än ett totalt status quo finns det uppenbarligen mycket kvar att göra när fyra av tio som döms till fängelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom i sinom tid återvänder till brottslighet.

I vissa fall, när det gäller exempelvis de som dömts till böter eller intensivövervakning med elektronisk kontroll, det vill säga fotboja, har man till och med kunnat se att återfallen har ökat.

Regeringen påtalade problemet med återfall 2015, men har uppenbarligen inte lyckats med målsättningen att hejda återfallspandemin.

Om det är något parti som man brukar kunna förlita sig på när det gäller frågor om lag och ordning är det Moderaterna, som också i dagarna gick ut med ett förslag om just återfallsförbrytare.

Enligt Johan Forssell, Moderaternas rättspolitiske talesperson, vill partiet få på plats en utredning om att införa förvaringsstraff på obestämd tid för vissa gärningsmän om det bedöms att risken är stor att de kommer återfalla.

En del sexbrottslingar döms till så korta fängelsestraff att de aldrig hinner genomgå behandlingsprogrammen.

Men en sådan lösning är förenad med flera svårigheter. Att bedöma risken för återfall är lättare sagt än gjort. Det skulle även göra principen om rättstillämpningens förutsägbarhet mer diffus.

Forsell påpekar att detta förslag främst har udden riktad mot sexuella återfallsförbrytare, primärt pedofiler.

Det är dock värt att notera att just sexualförbrytare – i bred bemärkelse – är den grupp där risken för brottsåterfall är som minst. Och även om den föreslagna påföljden skulle riktas in specifikt mot dem som begår sexualbrott mot barn finns fortfarande en risk att metoden sprider sig även till andra fall.

Men, Moderaterna har helt klart rätt i att något måste göras. Dels specifikt vad gäller påföljderna för sexualbrott mot barn, dels generellt vad gäller åtgärder för att minska återfallsbrottsligheten.

Inte minst vore det värt att rikta in strålkastarna mot de grupper där återfallsstatistiken är som högst. Dit hör bland annat de som dömts för brott mot narkotikastrafflagen, eller för stöld, snatteri och rån.

Vad gäller just sexbrottslingar – åtminstone yngre sådana – varnade Kriminalvården under förra året om att de, på grund av straffrabatterna, döms till så korta fängelsestraff att de aldrig hinner genomgå de behandlingsprogram som finns att tillgå. Det är också något som vore värt att se över; i dagsläget försöker Kriminalvården hantera det genom att erbjuda behandling via sexualbrottsprogrammet digitalt över videolänk.

Det finns alltså flera områden där det finns gott om utrymme för välbehövliga reformer. Men om rövaren på korset ska ha en chans att omvända sig duger det inte att låta honom hänga i osäkerhet kring sitt straff.

Läs mer