Tolerera inte gänginfiltratörer
I oktober förra året larmade svensk polis om att de kriminella gängen försöker infiltrera polismyndigheten, – dels genom att de försöka placera sina egna på strategiska platser för att komma åt information, dels genom att utpressa anställda.
Vad som inte framkom då men som Dagen Nyheter avslöjat i sin uppmärksammade granskning om polisläckor är att gängen därtill aktivt förför polisanställda för att få polisanställda att läcka information. Med hjälp av dejtingsajter och dejtingappar charmar gängmedlemmar polisanställda, inleder romantiska och/eller sexuella relationer med dem, och får dem därefter att gå deras ärenden.
En klassisk honungsfälla alltså. Men om det tidigare främst förknippats med förföriska KGB-spioner under kalla kriget är det alltså nu fråga om att den organiserade brottsligheten försöker nästla sig in i den brottsbekämpande myndigheten. Det låter nästan som taget ur någon Hollywoodfilm.
”Här kan man i sanning tala om demokratihot.”
Polisen är dock inte det enda sammanhang som gängen försöker infiltrera. Hela samhället utsätts för detta angrepp. Tidigare har det rapporterats om hur unga kvinnor med koppling till gängen tar anställning på häkten för att hjälpa de intagna. 2021 uteslöts två advokater ur Advokatssamfundet efter att de hade läckt sekretessbelagd information till gängkriminella. Kriminella klaner skaffar sig systematiskt infiltratörer i kommuner, på Försäkringskassan och på Arbetsförmedlingen för att stärka sina maktpositioner. Ja till och med politiken har drabbats, som det uppmärksammade fallet med gänginfiltrationen av arbetarrörelsen i Botkyrka visade förra året.
På området efter område försöker de kriminella gängen att äta sig in. Ur deras perspektiv är det fullt logiskt; allt som kan ge gängen tillgång till värdefull information eller som ökar deras makt är av intresse. Det finns ingen anledning att tro att dessa infiltrationsförsök kommer att minska bara för att medvetenheten om dem nu långsamt ökar. Samhället behöver stålsätta sig för att stå emot och motverka dessa försök till påverkan och övertagande. Det är mer eller mindre ett kriminellt generalangrepp mot samhällets institutioner. Här kan man i sanning tala om demokratihot.
Ökad kunskap om denna kriminella strategi är bara det första steget. Därtill behövs rutiner för att skydda mot infiltration – eller rättare sagt, bättre rutiner. De som redan finns på plats är uppenbarligen inte tillräckliga. Som framgått i DN:s granskning har flera av de polisanställda, efter att de lämnat polisen då de klassats som säkerhetsrisker, ändå kunnat gå vidare till jobb på andra myndigheter som Domstolsverket. Uppenbarligen behöver det offentliga Sverige bli bättre på att säkerhetspröva blivande personal.
Det gäller att agera kraftfullt redan nu, innan problemet hinner växa till ohanterliga proportioner. Kväv det i sin linda.
