Textreklamens röda riddare

Häromdagen hoppade kulturminister Marita Ulvskog på Bonnierkoncernens tidningar och journalister. Nog hade de behandlat Bengt Braun snällt, eftersom han var deras högste chef? Lite senare framgick det i radion att hon inte hade läst vad som stått i deras tidningar. Men hon ”visste” ju ändå hur det gick till.

Tja, möjligen vet förre chefredaktören Ulvskog hur det går till i den socialdemokratiska pressen. Den som följt DN och DI vet att Ulvskogs ord om dessa tidningar är fördomar.

Att ett statsråd med den inställningen mot fri press ansvarar för mediefrågor är ganska skrämmande.

På närmare håll ser vi de socialdemokratiska fördomarna i det som närmast kan klassas som ett åsneskri från Krafslösa, nämligen Östra Smålands huvudledare på tisdagen.

Skribenten tar sin utgångspunkt i ett praktfullt självmål. Att jämföra Barometern-OT:s och Östra Småland/Nyheternas näringsbilagor är att ge ”underbetyg för den egna produkten”.

Så rätt. Så rätt. Hade ledaren jämställt kvaliteten hade det varit ett slag i ansiktet på Barometern-OT:s journalister. För så infernaliskt mycket textreklam som fanns i Östrans bilaga borde ingen journalist med självrespekt ta i, med tång ens.

Resten av ledaren är onekligen kreativ. För de som arbetar eller arbetat på Barometern-OT vet att man finns på levande redaktioner, inte bakom varumärkesfronter. Östrans ledarskribent har faktiskt själv arbetat på Barometern. Var hans landstingsbevakning då en varumärkesdrive? Han själv får svara.

Svensk press hotas onekligen av likriktning. Trendkänslighet och uniformerad utbildning är viktiga orsaker. Den totala uppgivenhet Östran visar inför sitt presstödsberoende är resultat härav. En tidning fungerar i samspel med sina läsare, inte som centralt betald partifilial.

I alla fall Barometern-OT.