Tala franska med Macron
Statsminister Ulf Kristersson har hånats för sin sociala medier-inbjudan till den franske presidenten Emmanuel Macron som på tisdagen inledde sitt statsbesök i Sverige. Många har gjort sig lustiga över statsministern understrykande av att det ”inte finns något dåligt väder” i Sverige och att ”fika”är viktigt.
Få verkar dock ha höjt på ögonbrynen över att detta välkomnande sker på engelska och inte på världsspråket franska. Inte för att förringa Ulf Kristerssons mycket goda kunskaper i engelska, men talet speglar onekligen franskans allt svagare ställning i Sverige.
Under statsbesöket väntas nya bilaterala samarbeten mellan Frankrike och Sverige signeras och etablerade avtal ska fördjupas. På försvarsområdet har svenska specialförband lojalt stått sida vid sida med republikens i antiterroristoperationer i Afrika. Ett kärnkraftssamarbete med ett land som redan under president Charles de Gaulles tid prioriterade nationellt energioberoende och ekonomisk tillväxt genom utbyggnad av reaktorer står också på tapeten.
”Men det är minst sagt paradoxalt att medan samarbetsformerna förstärks mellan länder så fortsätter intresset för franska som språk att försvagas i skolan.”
Fransmän är i dag mycket bättre på engelska än vad ryktet förtäljer. Men det är minst sagt paradoxalt att medan samarbetsformerna förstärks mellan länder så fortsätter intresset för franska som språk att försvagas i skolan.
I grundskolan väljer nästan alla elever att läsa moderna språk. 40 procent av eleverna väljer spanska. Kanske för att det anses något enklare än franskan, kanske för att språkets utveckling i USA som är oss så kulturellt närstående är välkänt.
Under 20 procent pluggar tyska dativ- och ackusativobjekt och mindre än 15 procent får lära sig böjningar av franska verb. Antalet elever som sedan lämnar högstadiet med betyg i språket är dock lägre.
Tysk-svenska handelskammaren har varnat för att det bristande intresset för tyskan kan försvaga Sveriges konkurrenskraft. Och franska är inte bara ett språk på boulevarderna i Paris utan också i politikens och diplomatins finrum. Liksom ett språk som talas i Nordamerika (Kanada och New Orleans), i Västindien (Guadeloupe) i Latinamerika, (Franska Guyana), i Mellanöstern (Libanon), i stora delar av västra Afrika, i Asien (Vietnam) samt i Oceanien i bland annat Nya Kaledonien.
Svenska språklärare talar om att likvärdighetsmålen inte nås och några menar att vi befinner oss i en språkkris. Skolhuvudmännen är nämligen skyldiga att i grundskolan erbjuda två av de tre språken, spanska, tyska och franska. Det gör att franskan ofta kommer i kläm och prioriteras bort. Som en besparingsåtgärd vilket gör framtiden mörk för språklärare,
Språkpolitiken har således delegerats ner till den kommunala beslutandenivån. Det är inte problemets hela kärna. Men där går det i varje fall att agera politiskt för att stärka både franskan och tyskans ställning i Sverige.
Det var 24 år sedan ett franskt statsbesök senast genomfördes i Sverige. Förhoppningsvis tar det kortare tid till nästa gång en fransk president landar på svensk mark, men med rätt vilja och åtgärder kan han eller hon då välkomna på franska.
Bienvenue Monsieur le Président!
