Tågen är för känsliga
Riksrevisionen har nog sällan fått sådan trafik till sin hemsida som igår när man, dagen efter det spektakulära tågstoppet, presenterade sin rapport om förseningar i tågtrafiken. Stoppet som förlamade all tågtrafik söder om Uppsala orsakades av en uppdatering i ett kommunikationssystem. De reservlösningar som skulle finnas verkar inte ha fungerat och det tog flera timmar innan tågen började rulla igen.
Det finns mycket att säga om denna genomklappning. En osäker och krigshärjad omvärld har gjort beredskap till ett nyckelord igen, men det tar uppenbarligen tid att gå från ett spjutspetssamhälle till en mer robust konstruktion. Man får vara tacksam att det skedde nu och inte närmare inpå storhelgen.
Rapporten från Riksrevisionen pekar ut de två systemen som är tänkta att skapa incitament för att begränsa förseningar som bristfälliga. Båda infördes efter krav från EU och det senaste kom på plats 2018. De bygger på att den som orsakat förseningen blir skyldig de andra inblandade aktörerna pengar. Trafikverket och tågbolagen kan alltså skicka olika räkningar till varandra beroende på vem som gjort fel. Och det verkar vara den stora invändningen: det skickas runt för mycket papper. Riksrevisionen menar att det är så krångligt att kräva sin rätt så att många helt enkelt avstår, det är för dyrt att utreda vem som gjort fel jämfört med hur mycket pengar man kan få ut av systemen.
Målet för tågtrafiken är att nittiofem procent av tågtrafiken skall vara i tid. Senast den mättes (2019) var den siffran drygt nittioen procent och därmed en minimal förbättring från föregående år. Men detta gäller genomsnittet. Delar man upp passagerartrafiken i kort-, medel- och långdistans raseras det hoppfulla budskapet. Av långresorna är det det inte ens åttio procent som kommer i tid.
Och för många är det just långresorna som sätter bilden av hur tågtrafiken fungerar. Med höga drivmedelspriser har många försökt ersätta sina planerade långresor kring exempelvis storhelger med tågresor. Belastningen har ökat och därmed upplevelserna av förseningar. 2018 var det bara sjuttiotvå procent av dessa resor som var i tid. Det innebar en påtaglig försämring från en tidigare stabil nivå.
Det är möjligt att förseningarna skulle bli färre om de ekonomiska incitamenten blir bättre. Sånt brukar ju sätta fart på både fantasi och handlingskraft. Men det som verkligen behöver bli bättre är underhållet av järnvägar och de vagnar som trafikerar banorna. Sedan 1990 har resandet med tåg ökat med nära trehundra procent. Människor är idag mycket mer beroende av att dessa högt belastade nät fungerar.
De höghastighetståg som diskuterats skulle bara delvis avlasta näten och till mycket höga kostnader, samtidigt som kundunderlaget skulle vara unikt litet. Det är bra att den nya regeringen lagt om spåret för järnvägens framtid. Men man måste också se till att presentera en egen vision. Och den får gärna vara robust och ha beredskap för vinterväder, eller mjukvaruuppdateringar för den delen.
