Syltkar för statliga snablar
Meningarna går isär om den 29-årige Edward Snowden, som i egenskap av insider avslöjade den amerikanska signalspaningsmyndigheten NSA:s generella övervakning av amerikanska medborgares telefonsamtal och internetanvändande.
En stor skandal och mediehändelse har avslöjandet i alla händelser blivit. Vad gäller den senare formen av övervakningen, det så kallade PRISM, är upprördheten dock inte alldeles logisk. Flera av de företag som enligt Snowdens uppgifter har gett NSA direkttillgång till sina servrar, har hursomhelst som affärsidé att tjäna pengar på information som användarna har gett dem gratis och till synes utan någon tanke på personlig integritet.
Inte heller är det särskilt konstigt att exempelvis Facebook väcker myndighetsintresse. "De sociala medierna är ett antal öppnade, gigantiska syltkar som det bara är att stoppa ner snablarna i", som professor Wilhelm Agrell uttrycker det.
Ur ett mer politiskt perspektiv är det emellertid både intressant och talande att avslöjandet skedde under president Obama. Som senator och presidentkandidat gick Obama till hårda angrepp mot vad han såg som en illegitim expansion av presidentmakten under George W Bush; som president har han behållit större delarna av denna makt. I sitt tidigare liv talade han om behovet av att finna en balans mellan säkerhet och personlig integritet, men sedan han blev president har säkerhetsperspektivet övervägt.
Vid en pressträff i förra veckan beskrev Obama hur han kom till ämbetet med en "hälsosam skepsis" mot olika former av övervakningsprogram, men efter en granskning tillsammans med sina medarbetare kom fram till att de fungerade och behövdes. Skepsisen var tydligen inte så hälsosam trots allt.
Obamas omsvängning illustrerar det faktum att somliga företeelser ter sig annorlunda från utsidan än från insidan. Med kunskapen om konkreta hot, och möjligheten att avvärja attacker, tenderar en mer pragmatisk syn på integritet att följa. "Det går inte att ha 100 procent säkerhet, 100 procent personlig integritet och 0 procent besvär", som Obama uttryckte det. "Man måste kompromissa."
Detta är en av anledningarna till att frågor om säkerhet och underrättelseinhämtning lämpar sig illa för den typ av taktiserande partipolitik som föregick stiftandet av den svenska FRA-lagen för fem år sedan. De som kräver 100 procent personlig integritet också i sociala medier, har rimligen att förklara vilken säkerhetsnivå som är acceptabel - och hur det kan komma sig att kommersiellt användande av privat information inte är någon kränkning.
