Sydostsverige: EU-bidragstagare och EU-motståndare

Gårds- och ortnamnen känns igen i den lista tidningen publicerar i dag över de största EU-bidragstagarna i länet när det gäller lantbruksstöd. De har funnits med under lång tid i vår landsändas historia.

Och när vi passerar möts vi ofta av de svindlande sköna öppna kulturlandskap som är kännemärket för levande landsbygd i Sydostsverige.

Men är det rimligt att detta landskap formas i Bryssel av EU-förvaltningen, i stället för av lantbrukare, landsbygdsföretagare och andra engagerade markägare i vårt eget län? Ska stundens humör hos svenska, brittiska och franska statstjänstemän väga tyngre än brukarens egen förmåga och vilja att utveckla sitt arv? Vi lever sannerligen i en alleuropeisk bidragsråttfälla, vi likaväl som de lantbrukare utanför EU-gränserna som inte ges chansen att utveckla sina arvedelar.

I ännu mer bjärt belysning ställs vårt eget sätt att se på EU av dessa bidragstal.

För oss har unionen blivit en enda stor bidragsmjölkkossa av belgisk låglandsras, om än ej av Belgian blue.

Snart sagt varenda kommun håller sig med en ”EU-samordnare” eller vad de nu kallas; alternativen är många. Uppdraget är dock ett enda och solklart, att hitta på nya sätt att få hem bidrag efter bidrag.

Vore det någon ruter i kroppen på alla EU-kritiker så skulle de ju börja med att protestera mot de pengar som kommer från Bryssel, och med rätta peka på de villkor för företagsamhet och konkurrens som de förvrider. Men hört man något i den riktningen – nej då. EU är suveränt att skälla på, och ta emot skattebetalade bidrag av.

Den europeiska unionens ursprung är fredstanken efter andra världskriget. Den är alltså så politisk som internationell politik någonsin kan bli. Men det har partier och organisationer här hemma aldrig våga knysta om. Vår utrikespolitik under kalla kriget byggde på officiella neutralitetslögner, kompletterade av tysta överenskommelser om Natostöd. Nu bygger den lika mycket på en lös kuliss – den om EU som enbart marknad.

Så lunkar då vår politiska vardag vidare. Med ena handen tar vi emot bidragsmiljoner, med den andra viftar vi med plakat mot givaren. Vad EU egentligen tillför Europa tycks vi ännu inte att förstått.