Svenonius har rätt medicin för apoteken

Och så äger ICA-gruppens Apoteket hjärtat delar av nätläkaren Min Doktor medan statliga apoteket har investerat i Doktor 24.

Omregleringen av apoteksmarknaden är på det hela taget en stor framgång. Sverige har fått 400 nya apotek.Öppettiderna har förbättrats. Köerna är borta.

Men om sammanblandningen mellan vårdgivare och apotek är lönsam för bolagen är den mindre lämplig för patienten. Dels måste rågången mellan olika aktörer i ”vårdkedjan” vara tydlig. Dels ligger det i patientens bästa att exempelvis den ordinarie vårdcentralen svarar för receptförnyelser och inte en nätläkare som samarbetar med ett apotek. Det är på den ordinarie vårdcentralen som kunskapen om patientens hälsa finns.

Regeringspartierna brukar vara fantasifulla när det gäller att finna fel i apoteksreformen. Men när det gäller ägarfrågan av apoteken som framstår som ett verkligt problem har agerandet lyst med sin frånvaro, trots varningar från Läkemedelsverket.

När ägarförändringarna väl har gått igenom blir det också svårare att täppa till denna juridiska lucka i lagstiftningen. Avtal som slutits inom gällande lag kan staten inte upphäva och någon tvångsinlösen av bolagen kan inte motiveras.

Det är i vilket fall välkommet att moderaternas starkaste person i Sjukvårdssverige, finansregionrådet Irene Svenonius i Stockholm, nu kritiserar den uppkomna situationen och tillsammans med en ny intressant sjukvårdsdebattör, ordföranden i Svensk förening för allmänmedicin Magnus Isacson kräver ett förbud för apotek att äga läkarbolag.

Det har annars funnits en rädsla inom borgerlig välfärdspolitik att ta upp svagheter med reformer och särskilt då det gäller regelverk för privata aktörer, inom vården, skolan och omsorgen. Viljan att till varje pris försvara valfrihet och konkurrens tycks stundom ha satt både ögonbindel och munkavle på M-politiker. Ytterst handlar det om en strategisk rädsla. Vänsterns ”berättelse” om giriga bolag ska inte få något stöd genom om ens korta instämmanden i problembeskrivningar. Därför har frågor som glädjebetyg och bristande öppenhet i skolan eller den bisarra kostnadsökning som läkarapparna bidrar till avfärdats närmast undantagslöst, trots att de strider mot centrala ideal som borgerligheten alltid värnat. Såsom likabehandling och en god förvaltningskultur. För att icke förglömma traditionell medicinsk etik.

Den som ser hur kreativitet och förnyelse kan färga välfärdssystem genom valfrihet och öppnandet för nya aktörer har också ansvar att värna marknadslösningar som sådana – där de passar – och inte välfärdsbolagen.

Att koncerner ägnar sig åt det som kallas ”fördelssökande” – rent-seeking – kan inte komma som någon överraskning för politiker och upphandlande tjänstemän. Apoteksfrågan är ett tydligt sådant fall. Företagsekonomiska mål har vägt tyngre än både patienternas och skattebetalarnas intressen.

Mönsteråsbördiga Irene Svenonius recept för apoteken har socialminister Lena Hallengren (S) all anledning att expediera.