Striden om Tanneskolan böljar vidare
I måndags var nog första gången jag hörde en buande publik i ett kommunfullmäktige. Det var pintjockt av folk i Björklokalen, Färjestaden, när Tanneskolan skulle diskuteras. Visa av erfarenhet hävdade somliga ledamöter att ärendet nog skulle komma att återremitteras. Vilket också skedde efter långt om länge.
Men under debatten var publiken var minst lika engagerad som själva ledarmötena. Med suckar, skakningar på huvudet samt buanden följdes den politiska diskussionen - med buanden eftersom moderaternas Kent Ingvarsson undslapp sig en kommentar om att kbö (kommunens bästa Ölandspartiet) nog var köpt av väljarna i frågan om Tanneskolan. Inte så snyggt, faktiskt, av Ingvarsson.
Det hade varit intressant att veta när det var så många barn med på ett kommunfullmäktigemöte senast. Åtminstone fram tills klockan tio, då undertecknad begav sig hem, satt de alldeles tysta och lyssnade - och då hade debatten om Tanne pågått i en och en halv timma. Och dessförinnan hade andra ärenden avhandlats under ytterligare en och en halv timma. Vilka barn!
De politiska frontlinjerna i Tannestriden är uppsplittrade, med centern, kbö och kristdemokraterna å ena sidan, samt socialdemokraterna, moderaterna och vänsterpartiet (!) å andra sidan. (Det är de oheliga allianserna som gör kommunpolitik så intressant.) Var folkpartiet befann sig på slagfältet hade väl ingen vetat om man inte i förväg hade läst handlingarna från kommunstyrelsen. Där står Jan Nilsson under spalten ”Ja” till att skolan ska drivas vidare. Men det var magert med folkpartister uppe i talarstolen i måndags.
Debatten om Tanneskolan river upp alla möjliga sår, både personliga och politiska i Mörbylånga kommun. Det märktes tydligt under debatten. Centerns Annika Olsson gav sig på tjänstemannen Göran OT Dahlberg (som inte ens var närvarande) för att han lade sig i saker som han inte borde, samt nämnde personpåhopp i skolnämnden.
Kristdemokraten Thomas Aronsson fick bita sig i tungan för att inte förlöpa sig på samma sätt ”Även om jag har god lust att göra det” var hans mening inför publiken i Björklokalen. För övrigt kritiserade han hårt det faktum att ingen konsekvensanalys gjorts, och att underlaget om Tanneskolan för tillfället är för magert för att kunna dra några slutsatser av.
Personligen anser jag inte att det är speciellt bra med för stora skolenheter. Jag gillar inte tanken på en centralisering av skolbarn - man ska ha nära hem, helst kunna cykla eller gå. Jag förstår dem som kämpar för Tanneskolan - trots den risiga miljön. En sådan tur att jag slipper ta ekonomiskt ansvar i kommunfullmäktige.
Nu undrar ni vilka hjältarna var i denna strid? Det var alla de föräldrar och barn som tålmodigt lyssnade sig igenom debatten utan att få några svar på sina frågor. Återremissen av Tanneskolan blev en ren nödutgång. Ganska fegt, om jag får säga vad jag tycker.
