Storbråk i socialdemokratin

Något är väldigt fel i socialdemokratin. Nalin Pekgul, ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet, har utsatts för rasistiskt motiverad mobbning. I Uddevalla åtalas en ledande socialdemokratisk kommunpolitiker för bedrägeri och urkundsförfalskning.

Och i SSU fortsätter bråket om ordföranden Ardalan Shekarabi.

Shekarabi anklagas för att ha bedrivit ordförandekampanj för pengar som var avsedda för annat.

Nu hävdar Shekarabi och hans supportrar - däribland Kalmardistriktets ordförande Karl Längberg - att det inte alls handlar om pengarna, det rör sig om en politisk

kampanj. Shekarabi valdes inte enhälligt och det finns en tydlig konfllikt i organisationen mellan en vänsterflygel - hans motståndare - och en högerflygel. Så är det säkert. Men faktum kvarstår - Shekarabi använde pengar han inte hade rätt att använda och han bör ta konsekvenserna och avgå medan utredning pågår.

I socialdemokratin tycks en osund kultur ha vuxit fram. En kultur där alla medel är tillåtna för att nå målet och där normala umgängesregler om hövlighet, ärlighet och respekt inte längre gäller. Det är allvarligt.

Allra märkligast är Göran Perssons tystnad. Varför säger han ingenting? Har han inga åsikter om vad som händer i SSU? Varför låter medierna honom tiga? Tänk om detta i stället hade hänt i Moderata ungdomsförbundet! Det hade inte tagit landets politiska journalister tio minuter att kräva kommentarer och utspel från den moderata partiledningen.

Men socialdemokraterna skriver sina egna regler, och journalisterna följer dem.