Stoppsignal för förstatligande
Järnvägar är symboler för ett land. Höghastighetsjärnvägen TGV skulle manifestera den franska teknologiska särställningen. Och banvallar, räls och rallare är starkt förknippade med modernisering, industrialisering och med demokratisering. Ja med järnvägen kom nya orter som Lindås, Berga och Trekanten i Kalmar län och med rälsen kom på många håll religiös väckelse. Därför är järnvägar så synonyma också med politik. Går inte tågen i tid avkrävs infrastrukturminister Tomas Eneroth ett svar. Lyfter inte flyget från Arlanda till Kalmar griper emellertid inte Aktuelltredaktionen in.
Detta visste Stefan Löfven när han inför valet 2014 utlovade ett återförstatligande av det svenska järnvägsunderhållet. En bild av att bolagen som verkade på marknaden utnyttjade en oligopolställning och vanskött arbetet hade satt sig efter socialdemokraternas hårda kritik av Alliansregeringen. Under en snörik vinter kunde resenärer från stannade tåg inte ens söka skydd i låsta gamla järnvägsstationer. Det hade sänkt förtroendet för hela branschen. Järnvägen, en symbol också för industriell förmåga, skulle återupprättas. Staten skulle återta förlorad mark.
Det var feltänkt från början. Varför ett återförande av järnvägsunderhållet till staten skulle förbättra kvaliteten och sänka priserna förklarade ingen.
Förstatligandet har dock om uttrycket tillåts försenats gång på gång och ingen är nu egentligen villig att kliva på tåget. Men sätts processen i rullning är den svår att stoppa.
Minister Eneroth har nu den föga avundsvärda uppgiften att föra förstatligandet vidare. Mot honom står den samlade järnvägsexpertisen i Sverige. De planer som utarbetats av den tidigare LO-avtalssekreteraren Erland Olauson är att Trafikverket tar över en del av underhållet i egen regi. Olausson fick inledningsvis hårt kritik från fackförbund för att han inte tydligare tog ställning för ett större förstatligande.
Men när remissvaren på utredningen nu anlänt till regeringskansliet är istället kritiken mot slutsatserna närmast förödande från andra hållet.
Trafikverket ”instämmer inte i förslaget”. Myndigheten betonar att marknaden är global och att bättre metoder utvecklas av företag på en internationell marknad. Kostnaderna med verksamhet i egen regi förväntas också öka. SJ pekar på forskning som visar att konkurrensutsättning av underhåll har positiva effekter ”Det saknas stöd för återförstatligande”. Det kanske hårdaste yttrandet kommer dock från Unionens och Sacos fackklubbar vid företaget Strukton Rail. De noterar att länder som Norge, Danmark och Frankrike konkurrensutsätter mer och att problemet i dag snarare är att statliga Infranords marknadsandel är för hög. Till detta kommer en stenhård kritik av att ”frågan om ett återförstatligande överhuvudtaget är en fråga för den politiska dagordningen”. Hela utredningen anses för övrigt vara ”politiserad”.
I detta anas något större. En slarvigt grundat vallöfte ska drivas igenom. Det förutsätter närmast att utredningar politiseras och att expertis förbigås.
Löfven tänkte säkert rätt om järnvägens historia och dess symboliskt viktiga roll i nationsbygget.
Men berättelsen om järnvägens framtid rymmer också som SJ påpekade den utveckling av ny teknik som sker på globala marknader. Där finns också kopplingen mellan konkurrens och produktivitet. Det är inte att undra på att planerna på förstatligandet inte går som tåget.
