Startsträckan närmar sig slutet
Den senaste partisympatiundersökningen (PSU) från Statistiska centralbyrån (SCB) kommer inte framkalla någon jubelstämning på Rosenbad. Det lär den inte göra på oppositionens partihögkvarter heller, med Socialdemokraterna som undantag.
Förutom den svenska politikens två traditionella poler kring vilka alla andra partier kretsar, Moderaterna och Socialdemokraterna, backar de flesta partierna jämfört med valresultatet. För Centern är tappet extra stort; ser man på nettoflödena har partiet tappat drygt en tredjedel av sina väljare till Socialdemokraterna. Den breda mittens storslagna vision om att bli borgerlighetens stora parti har kollapsat.
Socialdemokraterna är det enda parti som ökar nämntvärt med åtta procentenheter, och Moderaterna lyckas också hålla ställningarna utan att minska. Inget är särskilt förvånande. Bland Tidöpartierna är Moderaterna regeringspartiet par excellence. Med det kommer en större pondus. Partiet innehar också flera tunga ministerposter som har att hantera några av tidens stora politiska frågor, vilket i sig väcker viss respekt samtidigt som det ger partiet mer uppmärksamhet.
”Ser man på nettoflödena har Centern tappat drygt en tredjedel av sina väljare till Socialdemokraterna.”
Socialdemokraterna för sin del har kunnat håva in stöd genom att i princip hålla sig i bakgrunden. Faktum är att partiet i mycket håller med de linjer som regeringen driver: Natomedlemskapet, utbyggnad av vindkraft och kärnkraft, uppstramad migration, hårda tag mot gängkriminaliteten. När man väl kritiserar regeringen tenderar det att handla mindre om opponering och mer om missnöje över att det går för långsamt. Bristen på kontraster mellan Socialdemokraterna och regeringen innebär att det blir ett kortare steg för vissa av Tidöväljarna att flytta sympatierna vänsterut när de känner sig besvikna.
Just faktorn att ”det går långsamt” är i sig inte oväntad. Regeringen befinner sig fortfarande i startsträckan efter tillträdet. Sådant som hör till varje ny regering har legat i fokus hittills: Statsråd ska sätta sig in i sitt departement, allehanda tjänster som politiskt sakkunniga och politiska sekreterare ska tillsättas, och man ska komma in i rutinerna. Det tar sin tid innan en ny regering kan börja gå fram med propositioner.
För regeringen har dock startsträckan råkat sammanfalla med flera samtidigt pågående kriser som man ärvt från den socialdemokratiska regeringen, vilket komplicerat saker och ting. Inflationen, energikrisen, den turbulenta Natoprocessen för att nämna några.
Men tiden går snabbt. Att regeringen har tillsatt ett antal utredningar visar förvisso att det har börjat röra på sig. Men när det första året gått kommer väljarna börja förvänta sig fler propositioner. För regeringens väljarförtroende blir tiden efter semestern viktig.
