Stängning för livets skull

Vi går emot ett mycket annorlunda påskfirande. När många söker både gemenskap och hopp uppmanas samtidigt kyrkorna i Växjö stift att vara stängda för gudstjänstfirare under kyrkans allra största högtid.

Ledare • Publicerad 4 april 2020

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Budskapet från biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, går inte att ta miste på. ”I rådande läge anser jag att det är svårt att motivera offentliga gudstjänster, även då det är färre än 50 som samlas”.

Svenska kyrkan är på många sätt ett decentraliserat samfund där det lokala självstyret kombineras med den prästerliga ämbetsförvaltningen. Råden från de självständiga stiften varierar därför något. Det kommer säkert också finnas församlingar i Växjö stift som väljer att genomföra öppna gudstjänster under stilla veckan och sedan under påsken. Huvuddelen av kyrkorna lär dock inte fira öppna gudstjänster i enlighet med rekommendationen från biskopens säte i Östrabo i Växjö.

Annons

Frågan är om det någonsin tidigare inträffat? I krig och katastrofer har psalmer sjungits och ljus tänts i kyrkorna, i staden och på landet. Nu hänvisas gudstjänstfirare till radio, tv och en växande mängd webbsändningar för att ta del av de kommande veckornas budskap på temat från död till liv.

Denna kris särskilda karaktär gör den svår att bemöta. Karantänen för ”äldre-äldre” som Folkhälsomyndigheten säger, skapar ensamhet och oro. Men de krafter i det civila samhället som vanligen erbjuder gemenskap och stöd genom samlingar tvingas samtidigt att ställa in verksamheter för att hindra smittspridningen.

Den stängda kyrkoporten illustrerar denna gång paradoxalt nog ett värnande av livet.

Det civila samhällets förmåga att agera på andra sätt urholkas också av coronakrisen. Församlingar och föreningar får avsevärt mindre intäkter när verksamheter och möten ställs in. Second-hand butiker där personer som annars står långtifrån arbetsmarknaden får sysselsättning kämpar med ekonomin när kunderna sviker. Kollekter till samhällets mest utsatta uteblir.

Ett civilsamhälle som reduceras till enbart en välfärdsaktör förminskas dock i betydelse. Föreningar och folkrörelser står för så mycket mer. Att hjälpa andra är självfallet A och O i en kris. Men att se sammanhang och hopp är också en del i en överlevnadsstrategi. Det är också nödvändigt för att med både kraft och uthållighet kunna möta smittan.

När arrangemang som vanligen tas för givna, från fotbollsmatcher till teaterföreställningar och gudstjänster, ställs in framstår också deras stora betydelse tydligare för samtidsmänniskan.

Som den amerikanske professorn i politisk filosofi och kommunitarianen Michael Sandel konstaterat, besöker publiken en arena för att ta del av spänning och glädje. Men det finns en annan dimension som sällan uppmärksammas. På arenan eller i kyrkan delas gemenskapen under en begränsad stund med andra människor som man inte känner. Den kollektiva upplevelsen ger mening och sammanhang. Den bästa glädjen är den som delas. Och sorgen bärs enklast tillsammans.

Att förmedla hopp till enskilda är därför mycket svårare. Men samtidigt kanske viktigare än någonsin. Rädsla är en dålig rådgivare. Coronaviruset slår mot hälsan. Krisen mot arbete och ekonomi. En längre bestående kris lär också leda till försämrad psykisk hälsa, till relationsproblem och till väsentliga försämringar av livsvillkoren för barn.

Så om ingen tänder ljus, om ingen förmedlar hopp under denna tid, ja då återstår inget annat än stilla veckans mörker.