Stå fast vid Europatanken
En vecka innan Europadagen demonstrerar Sverigedemokraterna sin EU-skeptiska hållning. Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet (2/5) går inte så långt som att explicit förespråka ett svenskt utträde ur unionen – partiet övergav trots allt officiellt sett sin radikala anti-EU-linje så sent som 2019 – men är en påminnelse om att partiet inte direkt är någon vän till det europeiska samarbetet. Åkesson kallar EU för en tvångströja, och menar rentav att EU-medlemskapet nu ”på riktigt” behöver ”utvärderas”.
Sverigedemokraterna är inte ensamma om att börja lufta sådana begynnande Swexit-tankar. Häromåret riktade flera tidigare ledande företrädare för LRF kritik mot EU, och undrade om LRF blir Sveriges första stora Brexitrörelse. Samma år ifrågasatte LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson det svenska EU-medlemskapet.
Det finns för all del anledningar att förhålla sig kritisk till federalistiska tendenser i EU, eller för den delen svenska överimplementeringar av EU-direktiv. Konstruktiv kritik låter sig väl förenas med en genuin men realistisk snarare än utopisk tro på Europaprojektet.
”Vill man främja svenska intressen är det bättre att finnas med i maktens korridorer än att stå ute i kylan.”
Här har den svenska borgerligheten tidigare tagit miste när man såg på EU som en metod för att ovanifrån och utifrån förändra Sverige – ett sätt att göra Sverige mer europeiskt – när det snarare bör handla om hur man tillsammans med andra medlemsländer löser problem som är för stora för det enskilda landet att hantera ensamt. EU är och ska inte bara vara ett handelsprojekt som Åkesson drömmer om.
Att hitta något stöd hos svenska folket för en omvärdering av EU-medlemskapet är dömt att misslyckas. Sverige är ett av de mest EU-positiva länderna i Europa. Exemplet Storbritannien avskräcker också. Även britterna själva har börjat komma på bättre tankar – uppemot femtiosex procent av befolkningen vill gå med igen.
Om Sverige trots allt skulle slå in på den väg till en återvändsgränd som Swexit är så vore det att välja fragmentisering framför samarbete. Det finns sådant i Bryssel som en svensk med rätta höjer på ögonbrynen åt. Men vill man främja svenska intressen – just det som Åkesson lyfter – så är det trots allt bättre att finnas med i maktens korridorer än att stå ute i kylan utan möjlighet att påverka.
På tisdag infaller Europadagen. En dag värd att uppmärksamma lite extra i dessa oroliga tider. Sverige kan glädja sig åt att vara med i en gemenskap som andra länder – från Storbritannien i väst till Ukraina i öst – drömmer om. EU-medlemskapet är värt att fira – och värna.
