Sökes: Nöjda, friska säljare av njurar

Men pristagarna är ändå betydligt mer intressanta som tänkare än som modelejon. Alvin Roth, ekonomipristagaren, borde exempelvis vara högrelevant i ett land där omkring 750 svårt sjuka människor står i kö för organtransplantation, somliga förgäves eftersom det finns alltför få organ tillgängliga.

Roth har i sin forskning visat på vägar förbi matchningsproblemen när det gäller njurtransplantationer, nämligen storskaliga byteskedjor eller korsvisa transplantationer. På så vis kommer man runt problemet med blodgrupper som inte stämmer.

I USA har detta system prövats, men framgången har enligt Roth uteblivit. Köerna fortsätter att växa. I en intervju med Svenska Dagbladet säger Roth: ”Som ekonom tänker man genast att det måste vara fel på priset”.

På frågan om det borde vara lagligt att betala för njurar, svarar han: ”Jag tror att om vi skulle skapa en marknad för njurar måste vi se till att vi får nöjda, friska säljare som senare i livet kan säga till den yngre generationen hur de kan ta vara på möjligheten. Men om vi däremot bara får säljare som säger att de har begått ett misstag, då har det inte varit en bra marknad. Frågan är om vi lyckas få till den första versionen av marknad och inte den andra”.

Ett förslag på ett sådant system har presenterats av Faisal Omar vid Linköpings universitet, som i sin avhandling diskuterade möjligheten att ge en ersättning i storleksordningen 50 000 kronor till personer som väljer att donera organ efter sin död. ”Det räcker inte att vädja till människors vilja att göra gott”, säger Omar. Omgivningens uppskattning och ekonomisk kompensation är andra drivkrafter som måste räknas in.

Även om man därigenom kommer ett steg närmare en lösning på organbristen, öppnas emellertid samtidigt nya etiska problem.

Ur klassperspektiv är handeln tvivelaktig såtillvida att fattigdom kan komma att driva människor att fatta beslut de annars inte skulle ha fattat – för att finansiera sin egen begravning, till exempel.

Men det finns också ett mer svårgripbart etiskt dilemma, som består i att saker förvandlas när pengar kommer in i bilden; sex är det mest uppenbara exemplet.

Som filosofen Michael Sandel har skrivit finns i dag snart sagt ingenting som inte kan köpas: I USA kan fångar betala för att få mer bekväma celler, i Sydafrika kan man betala för privilegiet att få skjuta en utrotningshotad noshörning – och inom EU kan man betala för rätten att släppa ut koldioxid. ”När vi beslutar oss för att vissa saker kan köpas och säljas, bestämmer vi också indirekt att det är rätt att behandla dem som varor”, skriver Sandel.

Var gränserna mellan varor och icke-varor går är inte alldeles lätt att avgöra. Är det vid mödraskap, blod eller organ? Helt klart krävs dock en grundligare reflektion än det nu rådande valfrihetstänkandet möjliggör. Kristdemokraterna talade ett tag om ”politikens gränser”. En lika relevant fråga är var marknadens gränser går, och det är ytterst en politisk fråga.